
Idag är det inte riktigt lika kul. Men som tur är har jag en underbar fru som är och handlar massvis med kött till mig, grillade kamben och pepparbiffar står på menyn för kvällen.
Sedan jag började spränga i Uddevalla för snart en månad sedan så har det varit begränsat med tid till annat, blogga till exempel... Nu har jag sån tur att jag inte måste blogga för att tjäna pengar. Fy fan för att ha det som jobb. Det känns som om jag jobbar, äter och sover bara. De dagar jag hämtar barnen på dagis så kommer Sofia hem runt 21 och då säger hon hej och jag säger godnatt typ. Träningen hinns inte alls med så som jag skulle vilja heller. Allt pappersarbete, uträkningar, regler och tidspress på projektet tar hårt på psyke och ork. Men det är samtidigt jävligt kul. Men det blir skönt när detta arbete är klart och man kan ägna sig åt att spränga istället för att skriva papper.
I förrgår såg jag en skum grej högst upp i mitten på min datorskärm, det såg ut som ett pressat litet löv ungefär. När jag tittade på det närmare så sprack skärmen! Ända ner till högra hörnet där klockan finns. Datorn är cirka tre månader gammal bara men jag tror knappast jag får något på garantin eftersom jag tappade datorn första veckan jag hade den, så det blev en spricka i plasten på sidan, så dom kommer ju att hävda att det är yttre åverkan som framkallat sprickan.
Någon som vet någon som byter ut skärmar på laptop?
Lite för lite tid, och lite för lite att skriva om dom senaste veckorna... mestadels arbete, och det är riktigt gött att ha kommit igång ordentligt nu igen. Följande är säkert helt totalt ointressant för de flesta, men jag skriver det ändå. Så det så.
Jag har börjat spränga för nybyggnationen av en ny sporthall i Uddevalla. I en vecka har jag varit där och skjutit provsalvor för att få en optimal balans mellan försättning, hålavstånd och laddning/hål i förhållande till ett godkänt vibrationsvärde, gått igenom massvis med papper och varit på några möten med besiktningspersonal, arbetsledare och beställare och fått ännu mera papper. Hela huvudet är fullt av siffror och konstiga termer som man kan tycka hör hemma på ett kontor hellre än på ett berg. Jag har en hel pärm med massa blanketter och papper och det skall fyllas i massvis med saker innan varje salva, och sen en checklista att fylla i efter salvan, jag måste rita upp salvan med min tändföljd och allt detta skall kopieras dagligen tillsammans med min sprängjournal för att föras in i en pärm på arbetsplatskontoret innan jag kan gå hem för dagen. Och jag får 11 st SMS efter varje salva där jag får information från vibrationsmätare uppsatta runt om arbetsplatsen.
Så här skall man ju göra på alla större jobb men jag ligger väl efter vad det gäller detta, så det är inget jag gnäller på egentligen men folk runt om kan tycka att jag skjuter för få salvor per dag eftersom dom inte vet vilken tid för pappersarbete och kontroller som krävs för att verkligen få iväg dom där salvorna. Får jag bara rutin på detta så kommer det dels att gå snabbare, dels kommer jag säkert att utvecklas som sprängare eftersom jag kan sätta ihop informationen för att få ett samband mellan olika faktorer.
På måndag blir det förhoppningsvis sista provsalvan, då skall jag skjuta en salva med runt 10-15 hål fast det första hålet skall sprängas en sekund innan resterande, så att vi kan mäta frekvensen i berget med det hålet. Efter det hoppas jag att jag kan komma igång och skjuta sönder resten av berget.
Jag har käkat en burk makrill i tomatsås till frukost och en portion med kebabsallad och massa fetaost och kebabdressing till lunch på jobbet denna vecka, varje dag! Ett halvt kilo ner har det gett. Blir helt klart samma meny nästa vecka.