17 september

Eftersom vi har en nyfödd liten grabb så blir det lite tight med tiden, allt får planeras väldigt noga för att få tiden att gå ihop. Inget konstigt med det alls, så vet vi att det är och visste att det skulle bli när vi skulle få barn. Jag jobbar ju dagtid ca 07:00 till 16:00. Sujo börjar på veckorna kl. 17:00 och jobbar till 23:00. På helgerna är det oftast lite tidigare pass.

Det som blir mest påverkat av att båda jobbar är ju min tid för jakt eftersom det kräver en del timmar per gång, (det tar en timme att köra dit, och en timme hem, och så vill man ju hinna sitta en stund också.) Det är väldigt sällan det finns tid att jaga så det blir inte så ofta. Jag känner mig inte riktigt bekväm att ta med Vilde till skogen, det skulle bli lite för krångligt tror jag :) Han skulle nog inte förstå varför han skall vara helt tyst och still heller... Men han har ju jaktkläder som Sujo köpt redan så snart är det väl dags :)

Men ibland så funkar det fint att komma iväg några timmar, och på morgonen den 17 september funkade det bra!

Jag åkte till en av dom små markerna vi har och satte mig vid kanten av en åker. Precis innan jag satte mig så såg jag en ljusbrun rygg som smet in i ett buskage nedanför mig, jag antog att det var ett rådjur av något slag, så jag satte mig och väntade ifall det skulle dyka upp någonstans i närheten igen.

Efter exakt 32 minuter så kom ett SMS från min fru, som skulle jobba senare på dagen och inte hade fått sova, så hon ville att jag skulle försöka vara hemma innan kl. 10 så hon kunde få sova några timmar innan jobbet. Jag svarade OK och stoppade ner telefonen i fickan. Sedan vände jag mig på ryggsäcken och där står det minsann en bock ungefär 50 meter bort! Den hade inte märkt mig, även fast jag absolut inte satt still, och jag grejade och skrev på telefonen. Så jag tog upp geväret och siktade, sedan kom jag på att jag kanske inte har aktiverat Recoil Recording i kikarsiktet igen efter att jag nollat allt och skjutit in det nya geväret med en tyngre kula... Jag tyckte det skulle vara kul att ha film på skottet, så jag drog igång inspelningen och satt och bara siktade och filmade i 12 minuter, sedan vände den sig med bredsidan mot mig och jag tryckte av. Jag har kortat ner filmen till 11 sekunder.

Detta var det första jag skjutit med mitt nya gevär och det nya siktet, så det var extra kul att få det på film. Det blev inte heller någon större skillnad i köttförstörelse med den tyngre kulan. I mitt Remington så använder jag Sako Hammerhead 11,7g och i min nya Browning Bar så kör jag Sako Hammerhead 14,3g. Jag skall även testa med Lapua Mega 12,0g vid tillfälle. En bra sak med siktet är att jag kan spara flera olika profiler, så jag kan skjuta in med olika ammunition utan att ändra på inställningar som redan är sparat som en annan profil.

Efter att jag dragit bocken till bilen så satte jag mig i bilen och bara svettades och flåsade en stund. Det var inte speciellt långt jag behövde dra den, kanske ett par tre hundra meter eller nåt sånt, men jag hade varit förkyld med feber i en vecka innan, och med något som gått sönder inuti höger arm efter att jag lyfte på en lastad släpkärra på bilen, så blev det mycket jobbigare och varmare än vad det borde vara. Antagligen hade jag lite feber kvar i kroppen också.

Men efter att ha suttit där och låtit som en tysk dubbad porrfilm från 70-talet en kort stund så åkte jag upp till jaktstugan för att passa och flå bocken, hela tiden med stressen att vara hemma till kl. 10...  Det tog en bra stund längre än jag hade tänkt, eftersom det är svårt att hantera med en och en halv arm typ. Men efter en hel del fula ord, raseriutbrott och ännu mer stön och svett så fick jag tömt ur bockens mage, tarmar, bröstorgan och sedan baxa upp den på slaktgalgen för att flå av pälsen och sedan  det jobbigaste av allt; att få ut röven, urinblåsa och hela paketet, den s.k. sotningen. När andra gör det så går det snabbt och fint, när jag gör det så tar det tid! Lång tid! Jag är jätterädd att sticka hål på urinblåsan! Men det blev klart till slut och jag städade undan efter mig i slaktboden och lade in bocken i bilen. Jag åkte iväg och var hemma igen 10:25. Inte så illa ändå.

Efter att bocken hängt i garaget några dagar så fick den följa med in i köket där jag styckade den. Alexander var med mig och frågade massa saker om vad dom olika delarna hette, och vart dom olika sakerna skulle sitta. Han undrade också om jag trodde att bocken skulle dö om den levde när jag styckade den.... ja, det är jag ganska säker på svarade jag. Det är kul att han är med och så intresserad av att veta vart maten kommer ifrån, utan att tycka att något av det är äckligt eller hemskt att se på. Han testar gärna att skära lite också, och han har redan bestämt att han skall bli jägare när han blir tillräckligt stor. Alla styckdetaljer vägdes och lades i påsar med etiketter på för att frysas in, men sadeln fick ligga i kylskåpet ett par dagar för att sedan tillagas och ätas!

På fredagen blev det rådjurssadel med hasselbackspotatis och sås på grädde och egenplockade kantareller, serverat med svart vinbärsgelé och till det ett glas rött vin, denna gång blev det Vinistella Appassimento. Ungarna tyckte det var bland det godaste dom ätit på mycket länge! Och jag kan hålla med! Sujo hade lagt sadeln i marinad under dagen och det smakade helt grymt bra! Just dom där ögonblicken när man har det på tallriken och i munnen gör att all stress, svett, gubbstön, raseriutbrott och svordomar är klart värda att genomlida ;) Och ibland är det faktiskt inte så illa att vara en lite småförbannad och lättirriterad gubbjävel.

Bakslaget....

Igår kom Sujo och sade till mig att det står en påse med kött framför frysen i källaren.... Jag gick ner och får se påsen med den styckade bocken stå på golvet, rakt framför frysen! Jag är ju helt säker på att jag lade ner den, samtidigt som resterna av styckningen som skall med tillbaks till skogen... Den lär ju ha stått där sedan vi styckade i tisdags... Allt var förstört såklart! Förutom sadeln, som var uppäten. Fruktansvärt tråkigt, men vad skall man göra om man snurrat till det i huvudet och klantat till det?

Jo, jag vet precis vad jag skall göra; jag skall försöka jaga snart igen, när tiden och hälsan tillåter.