► Arbete
Mitt jobb innebär ju för det mesta att stå ganska ensam på ett berg och borra hål och/eller spränga berget. Även när man är fler än en som spränger så står man inte och trängs, det är inga problem att hålla avstånd, och vi sitter nästan alltid i våra egna bilar och äter frukost och lunch. När jag inte jobbar direkt på berget så har jag ofta kontorsarbete, som att räkna på offerter, sammanställningar av projekt, fakturering, tidsplanering av projekt, attestering av inkommande fakturor, beställa reserv- och slitdelar som borrkronor, stål etc, och just denna period på året har jag även inventering. Jag har ju ett kontor på Svensk Maskinborrning AB i Trollhättan och även ett kontor hemma i Vänersborg, och för det mesta sitter jag hemma och gör kontorsjobben, där får jag mest gjort för det finns ingen att prata med :) Jag dricker betydligt mindre kaffe hemma också eftersom vi inte har en sån där käck apparat man bara trycket på för att få kaffe. Så det är för det mesta ensamarbete som kan göras även om jag skulle uppvisa symptom på förkylning eller annat smittande.
► Fiske
Det är viktigt att man inte svälter. |
Vi sitter i båten på våra platser så det är inga större problem med smittorisker där, vi dricker ur våra egna koppar och har flera rullar med kakor och flera påsar med bullar...... ok, det kanske inte bara beror på risken för corona 😜
Däremot skulle vi varit med på en gäddfisketävling i Bullaresjön nu i slutet av april, men den blev tyvärr inställd på grund av maxgränsen för folksamlingar. Lite konstigt tycker jag för man sitter ju inte 51 pers i samma båt liksom. Det är obligatorisk lunch i pausen men det hade man ju kunnat lösa med ett bra kösystem eller delat upp lunchen i olika grupper.
Team Böshôlk |
Eftersom kärran till båten också fanns på plats sedan förra året så körde vi upp båten till Evil och parkerade den. För Långhalmen är nu ett avslutat kapitel.
Helgen därpå körde vi upp båten till Lersjön utanför Hedekas. Eftersom jag är uppvuxen i Hedekas så har jag fiskat en hel del i den sjön, och vi testade den några gånger i höstas. Jag märkte dock direkt när vi kom dit första gången i höstas att det var typ 35 år sedan jag fiskade där sist :) Jag hade ingen aning om var vi brukade fiska och var det brukade nappa... Det kändes nästan som en ny sjö att utforska.
Vi hittade ett väldigt bra grund där det kryllade av abborrar, det var napp på ungefär vart tredje eller fjärde kast. Kul! Vi fick även en hel del gäddor men inga stora exemplar.
Eftersom det är extremt svårt att få lägga båten i någon vass på någons mark runt sjön så har vi båten hos en vän alldeles intill sjön, tyvärr får vi då köra ner den på kärran till sjön för varje fisketur men det är bättre än att behöva köra den hela vägen från Evil i Färgelanda. Stort tack till Peter som lånar ut en parkeringsplats för båten!
Dimman ligger tätt. |
Vi fiskade av några områden där vi fått fisk innan, och dom första två timmarna fick vi upp 6 gäddor, men tyvärr inga storlekar att skryta med. Det konstiga var att vi på hela fisketuren inte såg en enda abborre, dom brukar ju ofta följa efter dragen mot båten så man kan se dom, även om dom kanske inte hugger. Det är ju nyfikna fiskar.
När dimman lättade och solen kom fram så stendog hela sjön, inte ett napp! Så vi packade ihop, körde upp båten och avslutade. Oavsett så är sjön ljusår roligare att fiska i än Långhalmen.
► Jakt
Jakten fungerar också rätt bra med tanke på corona, jag jagar ju mest med farsan, och han är ju över 70 år så han är i coronakarantän så vi får verkligen tänka på avståndet. Det är inga problem under själva jakten, för då sitter vi ju flera hundra meter från varandra. Men när man skall flå och stycka eventuellt fällt vilt så är det alltid bra att hjälpas åt att lyfta etc, och då blir det svårt att hålla avstånd. Nu har vi ju knappt jagat, och inte skjutit något under coronapandemin, men man får ju vara försiktig. Även om jag styckar djuret själv och ger farsan kött, så kan ju köttet eller påsar och sådant vara kontaminerat. Man får försöka ha allt sådant i åtanke.
Vilde hjälper pappa på åteln. |
En tredje anledning att inte jaga är att min rygg är så sjukt kass nu efter sjukhusvistelserna i höstas, sängen dom erbjöd var en på höjden något förväxt tältsäng som inte bara var alldeles för mjuk, den var även för kort. Jag har alltid haft dålig rygg med skolios och skit, men senaste halvåret har varit den värsta ryggperioden hittills sedan jag var runt 15 år. Men stundvis fungerar den bra.
Men nu är det nog snart dags att sätta sig någon kväll/natt så man får fylla på frysen lite, den ekar tomt. Det blev väldigt få tillfällen till jakt i höstas eftersom jag var så mycket med Vilde i Göteborg, och jakt var inte direkt någon prioritet då. Och dom få jakterna i höstas var inget som gav något större heller. Jag sköt inte ett enda djur, men fick som tur var lite tilldelning från gemensamma jakter.
Skulle jag inte kunna ta mig ur kojan på grund av ryggen så får jag väl ringa efter hjälp.... nej just det, det är ingen täckning på mobilen där... Duvor finns det så det får väl bli en lapp på en sådan. Får ni en lapp från en duva där det står "hjälp" så kan ni komma till min koja i skogen.
Ta med kakor.
*EDIT*
Vi jagade i lördags kväll (9/5), jag såg en grävling, en koltrast och en nötskrika. Jippi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar