lördag 14 oktober 2017

Älg!

Igår var sista dagen för kalvjakt på vår minsta mark, så jag, MS och PJ tänkte ta ett morgonpass där och se om vi kunde få en kalv. Jag blev lite motvilligt utsedd till jaktledare och vi bestämde sedan vilka pass vi skulle ha, och klockan 06:45 gick vi ut till våra pass och satte oss. Jag hade ett pass som i stort sett gränsar till grannmarken, med två åkrar på var sin sida om en grusväg med en ledningsgata rakt framför mig. Det är nog ca 60 meter till grannmarken från där jag satte mig.

Lagom varmt (+4 grader) och nästan ingen vind var dagens morgonväder, riktigt gött var det! Jag hade min Remington 700 och lutade den mot trädet bredvid mig. Efter att jag rotade runt i ryggsäcken märke jag att jag glömt termosen med kaffe i bilen. Livet är tråkigt utan kaffe. Sedan satt jag där och tittade åt höger... rakt fram och åt vänster... i ungefär 2 timmar. Precis som i måndags då jag var ute själv på samma pass, så var fåglar det enda jag såg. Det blir rätt så tråkigt efter två timmar när man inte ser ett enda djur förutom fåglarna, så vi var överens alla tre att vi skulle avbryta. PJ skrev att han kunde gå upp i berget när han gick ur sitt pass och kanske försöka stöta ut någon älg mot mig eller MS. Men jag var uttråkad så jag gick till bilen och hällde upp en kopp kaffe. Efter att jag druckit upp kaffet så tog jag geväret och gick ner till passet igen och ställde mig bredvid trädet igen. Jag höll extra utkik åt höger eftersom PJ borde komma ut där inom kanske 5-10 minuter, och förhoppningsvis en älgkalv före honom... fast jag hade gett upp hoppet redan egentligen.

Efter några minuter så tittar jag åt vänster, och där kom det en vuxen älg ut ur skogen rakt emot mig! Fan också tänkte jag, en kviga....

Men sekunden efter så smyger det allt ut en älg till! En kalv! Så det var ingen kviga, utan en ko, med kalv! Ha! Äntligen!

Geväret stod ju lutat mot trädet så jag försökte röra mig mot det utan att synas, älgarna gick ju rakt emot mig, och hur otroligt det än låter så är min underbart smäckra 112 kg lekamen bredare än ett träd så helt osynlig kunde jag inte bli. Jag fick osedd upp geväret och kom i samma ögonblick på att hörselskydden satt uppe på huvudet och inte på öronen, så det fick bli ytterligare långsamma, ljudlösa och osynliga ninja-moves för att få på dom över öronen utan att bli upptäckt.

Nu var kon nästan rakt framför mig och vek av så jag hade hennes bredsida mot mig, kalven kom 10 meter efter men fortfarande rakt emot mig. Jag tänkte att när kalven passerat mitt träd så kommer den att ha bredsidan mot mig och jag kan skjuta, så jag står still och är beredd. Då känner nog kon av mig och blir nervös och ändrar riktning bort från mig, mot grannmarken. Då vänder kalven efter och jag fick snabbt upp geväret och fick iväg ett skott! Min första älg skjuts kl. 08:55! Grymt bra känsla efter att ha varit med på älgjakt i 4 år. Så nu har jag ytterligare en art på min lista över fällda djur. Och det allra bästa av allt detta; ytterligare några kilo fin mat i frysen!

MS stack iväg och hämtade fyrhjulingen med släpet och jag och PJ tog ur älgen. Sedan lastade vi på den och åkte till slaktboden och flådde och hängde upp den på mörning.

Efter det käkade vi lite, drack kaffe och tjötade om jakt, vapen, mat och dumheten hos jaktmotståndare och militanta veganer och sådant pack. Vi planerade kvällens vildsvinsjakt och sedan kom även SJ dit för att skjuta in siktet på sitt nya gevär. Vi andra passade på att testskjuta lite på tavlan också, för att dubbelkolla och se om man behövde justera in något. Jag hann också med att fixa till ett elfel på fyrhjulingen, inte för att jag är bra på elektronik, men för att jag hade tejp i fickan.

Ojdå vilket partaj det låter som att du har i ditt garage!?
- Ja, det är några rullar tejp som har fäst...

Vid halv sju på kvällen satte jag mig på vildsvinspasset. Det hade nu börjat regna lite. En halvtimme senare så hade det börjat regna mycket, och blåste en hel del. MS och PJ hade efter någon timme gett upp och var i stugan och torkade upp sig... Vid halv elva tröttnade jag när jag hade inte sett ett enda djur, förutom några slags nattfjärilar som var ute och flaxade runt i ovädret. Jag packade ihop och åkte hem. Jag var hemma exakt kl. 00:00 och då var jag så trött så jag somnade nog direkt jag lade mig på sängen. Jag hann ge min sovande fru en puss minns jag.

Fredag den trettonde oktober var en sjukt bra dag!

söndag 8 oktober 2017

Vildsvins"jakt" i mörkret

Som jag tidigare har nämnt så är ju inspelningsfunktionen en av dom bästa sakerna som jag hittills har sett på siktet ATN X-Sight II HD 3-14.

Jag satte mig på passet igår kväll ungefär vid åttatiden. Efter två timmar så hör jag hur det knakar lite och jag ser att något rör sig så jag slänger upp geväret och tittar på ett vildsvin ca 30-35 meter framför mig. Den går runt lite och vankar fram och tillbaks och äter och bökar, jag snabbar mig och sätter igång inspelningen på kikarsiktet! Jag hade förut siktet inställt på automatisk filmning när jag skjuter, d.v.s. att siktet sparar en film 20 sekunder före och 20 sekunder efter skottet. Men nu vill jag i många fall filma utan att nödvändigtvis skjuta. Ibland vet man ju inte om det är skjutbart före man observerat en stund, och varför inte få det på film då lika gärna...

Så jag satt där och tittade, och det var riktigt svårt att avgöra om det var pensel eller dragna spenar som hängde under buken. I vissa vinklar såg det helt klart ut som en galt, men sedan blev jag tveksam igen. Jag testade att zooma in för att se buken men det blev typ värre... Det är en klar nackdel med digitalt! Zoomar man så blir det totalt kass bild! Jag satt i säkert 8 minuter och observerade men kunde ändå inte avgöra om det var sugga, gylta eller galt, så att skjuta var uteslutet. Sedan gick den vidare in i skogen och jag satt kvar, lite irriterad.

Efter en timme kommer en grupp med kultingar och några suggor, så jag gör om proceduren; startar inspelningen och observerar. I detta fall är det ju uppenbart att kultingarna är kultingar och suggorna är suggor. Så att skjuta en kulting i detta läge skulle vara riktigt enkelt, jag hade flera helt perfekta skottlägen, men jag försökte räkna dom, kolla lite vad dom gjorde och sånt.... sedan hör jag en kraftig grymtning och grisarna är borta på en sekund.

En halvtimme går och klockan närmar sig 23:40, och då kommer en grupp kultingar med suggor igen. Antagligen samma grupp som innan, fast jag tycker eller inbillar mig att kultingarna ser större ut... dom har knappast växt så mycket på en halvtimme att jag skulle märka det. Procedur nr 1 för tredje gången då. Spela in och observera. Flera perfekta skottläge men jag skjuter inte. Sedan bestämmer jag mig för en av dom och tar sikte, kollar så det är fritt bakom grisen, osäkrar och.... ALLA grisar försvinner som om Magica De Hex kastat in en foffbomb med osynlighetsmedel i grisgruppen! Ett par grymtningar hörs inne i den täta granskogen... och dom försvinner längre in i skogen. Där sitter jag med lång näsa. Men med film på vildsvin.

Så, åter till den första meningen i detta inlägg;
"Som jag tidigare har nämnt så är ju inspelningsfunktionen en av dom bästa sakerna..."

Om jag hade suttit där med mitt Remington 700 med det vanliga analoga siktet utan inspelning, då hade det i detta nu hängt en nyskjuten gris i källaren här hemma. Men om man blir så nyfiken som jag och måste sitta och vela, filma och räkna och se vad dom gör och försöka lista ut varför.... då blir det inte mycket skjutet. Jag är väl för helvete jägare, inte naturfilmare!? Så jag vet inte om inspelningen är så bra ändå, trots allt.

Jag filmade även en uggla. Precis så som man alltid gör när man jagar vildsvin.....


Imorgon bitti skall jag ut på älgjakt, helt själv på en liten mark där vi kan skjuta älgkalv. Jag har inte skjutit någon älg än under mina fyra år som jägare, men ni skall få se när jag filmar en kanske, det är det nya nu...

söndag 24 september 2017

17 september

Eftersom vi har en nyfödd liten grabb så blir det lite tight med tiden, allt får planeras väldigt noga för att få tiden att gå ihop. Inget konstigt med det alls, så vet vi att det är och visste att det skulle bli när vi skulle få barn. Jag jobbar ju dagtid ca 07:00 till 16:00. Sujo börjar på veckorna kl. 17:00 och jobbar till 23:00. På helgerna är det oftast lite tidigare pass.

Det som blir mest påverkat av att båda jobbar är ju min tid för jakt eftersom det kräver en del timmar per gång, (det tar en timme att köra dit, och en timme hem, och så vill man ju hinna sitta en stund också.) Det är väldigt sällan det finns tid att jaga så det blir inte så ofta. Jag känner mig inte riktigt bekväm att ta med Vilde till skogen, det skulle bli lite för krångligt tror jag :) Han skulle nog inte förstå varför han skall vara helt tyst och still heller... Men han har ju jaktkläder som Sujo köpt redan så snart är det väl dags :)

Men ibland så funkar det fint att komma iväg några timmar, och på morgonen den 17 september funkade det bra!

Jag åkte till en av dom små markerna vi har och satte mig vid kanten av en åker. Precis innan jag satte mig så såg jag en ljusbrun rygg som smet in i ett buskage nedanför mig, jag antog att det var ett rådjur av något slag, så jag satte mig och väntade ifall det skulle dyka upp någonstans i närheten igen.

Efter exakt 32 minuter så kom ett SMS från min fru, som skulle jobba senare på dagen och inte hade fått sova, så hon ville att jag skulle försöka vara hemma innan kl. 10 så hon kunde få sova några timmar innan jobbet. Jag svarade OK och stoppade ner telefonen i fickan. Sedan vände jag mig på ryggsäcken och där står det minsann en bock ungefär 50 meter bort! Den hade inte märkt mig, även fast jag absolut inte satt still, och jag grejade och skrev på telefonen. Så jag tog upp geväret och siktade, sedan kom jag på att jag kanske inte har aktiverat Recoil Recording i kikarsiktet igen efter att jag nollat allt och skjutit in det nya geväret med en tyngre kula... Jag tyckte det skulle vara kul att ha film på skottet, så jag drog igång inspelningen och satt och bara siktade och filmade i 12 minuter, sedan vände den sig med bredsidan mot mig och jag tryckte av. Jag har kortat ner filmen till 11 sekunder.

video


Detta var det första jag skjutit med mitt nya gevär och det nya siktet, så det var extra kul att få det på film. Det blev inte heller någon större skillnad i köttförstörelse med den tyngre kulan. I mitt Remington så använder jag Sako Hammerhead 11,7g och i min nya Browning Bar så kör jag Sako Hammerhead 14,3g. Jag skall även testa med Lapua Mega 12,0g vid tillfälle. En bra sak med siktet är att jag kan spara flera olika profiler, så jag kan skjuta in med olika ammunition utan att ändra på inställningar som redan är sparat som en annan profil.




Efter att jag dragit bocken till bilen så satte jag mig i bilen och bara svettades och flåsade en stund. Det var inte speciellt långt jag behövde dra den, kanske ett par tre hundra meter eller nåt sånt, men jag hade varit förkyld med feber i en vecka innan, och med något som gått sönder inuti höger arm efter att jag lyfte på en lastad släpkärra på bilen, så blev det mycket jobbigare och varmare än vad det borde vara. Antagligen hade jag lite feber kvar i kroppen också.

Men efter att ha suttit där och låtit som en tysk dubbad porrfilm från 70-talet en kort stund så åkte jag upp till jaktstugan för att passa och flå bocken, hela tiden med stressen att vara hemma till kl. 10...  Det tog en bra stund längre än jag hade tänkt, eftersom det är svårt att hantera med en och en halv arm typ. Men efter en hel del fula ord, raseriutbrott och ännu mer stön och svett så fick jag tömt ur bockens mage, tarmar, bröstorgan och sedan baxa upp den på slaktgalgen för att flå av pälsen och sedan  det jobbigaste av allt; att få ut röven, urinblåsa och hela paketet, den s.k. sotningen. När andra gör det så går det snabbt och fint, när jag gör det så tar det tid! Lång tid! Jag är jätterädd att sticka hål på urinblåsan! Men det blev klart till slut och jag städade undan efter mig i slaktboden och lade in bocken i bilen. Jag åkte iväg och var hemma igen 10:25. Inte så illa ändå.


Efter att bocken hängt i garaget några dagar så fick den följa med in i köket där jag styckade den. Alexander var med mig och frågade massa saker om vad dom olika delarna hette, och vart dom olika sakerna skulle sitta. Han undrade också om jag trodde att bocken skulle dö om den levde när jag styckade den.... ja, det är jag ganska säker på svarade jag. Det är kul att han är med och så intresserad av att veta vart maten kommer ifrån, utan att tycka att något av det är äckligt eller hemskt att se på. Han testar gärna att skära lite också, och han har redan bestämt att han skall bli jägare när han blir tillräckligt stor. Alla styckdetaljer vägdes och lades i påsar med etiketter på för att frysas in, men sadeln fick ligga i kylskåpet ett par dagar för att sedan tillagas och ätas!
På fredagen blev det rådjurssadel med hasselbackspotatis och sås på grädde och egenplockade kantareller, serverat med svart vinbärsgelé och till det ett glas rött vin, denna gång blev det Vinistella Appassimento. Ungarna tyckte det var bland det godaste dom ätit på mycket länge! Och jag kan hålla med! Sujo hade lagt sadeln i marinad under dagen och det smakade helt grymt bra! Just dom där ögonblicken när man har det på tallriken och i munnen gör att all stress, svett, gubbstön, raseriutbrott och svordomar är klart värda att genomlida ;) Och ibland är det faktiskt inte så illa att vara en lite småförbannad och lättirriterad gubbjävel.



Bakslaget....
Igår kom Sujo och sade till mig att det står en påse med kött framför frysen i källaren.... Jag gick ner och får se påsen med den styckade bocken stå på golvet, rakt framför frysen! Jag är ju helt säker på att jag lade ner den, samtidigt som resterna av styckningen som skall med tillbaks till skogen... Den lär ju ha stått där sedan vi styckade i tisdags... Allt var förstört såklart! Förutom sadeln, som var uppäten. Fruktansvärt tråkigt, men vad skall man göra om man snurrat till det i huvudet och klantat till det?

Jo, jag vet precis vad jag skall göra; jag skall försöka jaga snart igen, när tiden och hälsan tillåter.



fredag 8 september 2017

Hunt Saboteurs Sweden och andra tragiska människor i flock.

Det finns en grupp med några människor i Sverige, och i många andra länder, där den svenska gruppen kallar sig Hunt Saboteurs Sweden (HSS). Deras största uppdrag i livet är som deras gruppnamn antyder alltså att störa och sabotera pågående jakter i Sverige.

Deras sida på Facebook har ett hyfsat antal följare och något man skulle kunna kalla för fans, och dessa fans ser ju såklart dom aktiva i HSS som sina stora hjältar, som är så modiga och vågar sig ut i skogen där det lurar blodtörstiga jägare som skjuter skarpt på allt som rör sig och låter i skogen. För enligt HSS så ägnar sig alla jägare åt tjuvjakt, hela tiden.

Allemansrätten är ingen grundlag, som HSS egna jurist påstår och har förklarat för dom. Allemansrätten är en sedvanerätt. Juristen som dom använder borde kanske försöka klara av någon högre utbildning än lågstadiet.
Däremot är det sedan 1994 inskrivet som en hänvisning till allemansrätten i en av Sveriges grundlagar, (Regeringsformen) att; ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Den lagtext som i praktiken styr allemansrätten ingår i huvudsak i 2 och 7 kapitlet av miljöbalken.

Nyttjanderätten går före Allemansrätten eftersom detta har med ägandeförhållandet att göra, jakt går under nyttjanderätt, och oavsett vem som äger marken så är den som arrenderar jakten även den som har nyttjanderätt för just jakt. Att vistas i skogen under pågående jakt är däremot inte förbjudet på något sätt, men att störa jakten är förbjudet och straffbart.

"Allemansrätten ger dig möjlighet att tillfälligt och hänsynsfullt vara på någon annans mark utan att fråga om lov. Du får gå över någon annans mark när du ska till ditt fiskevatten.

I övrigt gäller allemansrättens grundregel att visa hänsyn och inte störa eller förstöra. Att med flit hindra, försvåra och störa jakt eller fiske är förbjudet. Likaså är det förbjudet att avsiktligt störa villebråd. Att nyttja naturen på vanligt sätt för rekreation till exempel för svamp- eller bärplockning räknas dock inte som störande.

Skyltar med texten ”Jakt pågår” eller liknande betyder inte att det är förbjudet att vara i skogen, men man ska vara medveten om att jakt pågår och visa hänsyn till jägarna."


Om HSS får påpekande att deras förehavanden är olagliga så säger dom såklart att dom är ute och plockar bär och svamp, haha det känns lite som att den förberedande verksamheten inuti huvudet inte fungerar som det skall om man väljer att kalla en svampplockarförening för HUNT SABOTEURS, och att ha en slogan som i bilden här  intill?

HSS åker runt och stör så mycket dom kan, givetvis med uppsåt. Jag tror däremot inte dom är ute så ofta som dom vill ge sken av till sin fanclub. Det handlar inte om svampplockning eller något annat än att störa jakt vilket är ganska uppenbart. Dessa superhjältar skriver stolt på deras sida att dom minsann varit ute i sydvästra Sverige den 7 september (igår) och stört pågående älgjakt.. se och läs på bilden här:


Nu skall vi se här.... Om man skall försöka spela hjälte för sina fans för att kunna fortsätta tigga pengar till bensin och andra saker som dom inte själva har råd med, så gäller det att man verkligen gör och kan bevisa att man gjort något, annars känns det väl mer som att man lurar sina fans, bara för att hylla sig själv i fansens ögon, och för att fansen skall tro att deras pengar går till bensin.

Så i detta fall så är det uppenbart att HSS suttit hemma och bara hittat på något. Att störa en älgjakt i sydvästra Sverige den 7 september är ganska svårt eftersom älgjakten inte börjar före den 9 OKTOBER! Efter att många, bland annat jag själv, påpekat detta på deras FB-sida, så redigerade dom bort texten "sydvästra Sverige". Och vi var ett antal personer som blev blockerade från att göra fler inlägg haha. En sådan reaktion från deras sida bevisar ju verkligen att vi hade rätt. Dom skulle istället kunnat försöka förklara vad dom egentligen gjorde, vart dom var och kanske lagt in ett foto eller två som styrker deras påstående, men det gjorde dom inte. Anledningen är uppenbar; Dom hittar bara på! Ren och skär lögn alltså!

När dom verkligen gör något hjältedåd så handlar det nog på sin höjd om manifestationer och protester, som dom faktiskt gjorde i veckan. Se vad mäktigt! Detta är fotot som dom själva lagt upp på sin sida, så mer storslaget än detta var det kanske inte haha.

När dom är i skogen (eller åtminstone poserar på foto bland träd och buskar) så har dom masker som döljer deras ansikten. Dom säger själva att det är för att jägarna är så dumma mot dom så dom måste skydda sina identiteter. Min personliga övertygelse är att dom är rädda eftersom luften inte luktar avgaser som den gör hemma i den trygga staden. Hemma i staden vid ett tangentbord är det inte längre nödvändigt att skydda sin identitet medans man trakasserar, mordhotar och terroriserar andra, men i skogen är det viktigt att vara anonym? På grund av detta så tror jag att bilden på den jättelika demonstrationen här är med inhyrda professionella demonstranter, eftersom HSS inte skulle våga stå där utan ansiktsmask. HSS kanske inte hade lyckats lura till sig mer tiggarpengar än att det räckte till två inhyrda demonstranter.

HSS är i stort sett samma pack som WAS (Wolf Association Sweden) och APU (Anti-Poaching Unit). Deras tillvägagångssätt är på flera sätt likadana. Gemensamt är också att dom hatar jakt och jägare.

WAS är kanske den "snällare" gruppen av dessa, dom ägnar sig mest åt att överklaga jaktbeslut på varg och andra rovdjur. Så dom ägnar sig mycket åt pappersarbete. Dom har även ett förslag på att efterlysa jakt på jägare.

APU smyger runt i skogarna och letar efter olagligheter, visst det är jättebra om dom hittar olagliga fällor och sådana saker! Men dom har ganska dålig koll på vad dom gör... dom har bland annat anmält Länsstyrelsens egna kamera för viltinventering, en annan fälla som var över 40 år gammal och helt ur funktion (byggd helt i trä och genomrutten), dom har anmält lagliga åtlar etc.

Vissa av dom ledande figurerna i dessa grupper är mycket tvivelaktiga figurer som jag absolut inte skulle vilja ha som medlemmar eller ledare för något.

Bland annat en f.d. polis (CA), och jag gör det enkelt för mig, så här följer ett litet textklipp på hjältedåd han gjort;

15-åring klämdes fast under bilen Vid ett tillfälle körde han medvetet på en då 15-årig pojke på moped.
15-åringen klämdes fast under polisbilens spoiler. När pojken låg fastklämd hoppade CA ur bilen och satte handfängsel på 15-åringen.
En civilperson som blev vittne till händelsen tvingades lyfta i polisbilens framskärm. Då det gick att backa undan bilen så pojken kom loss. 15-åringen klarade sig undan allvarligare skador men fick blåmärken på kroppen och benen.
Till saken hör att 15-åringen var helt oskyldig. Det enda ”brott” han begått var att han åkte iväg från en bensinmack när polisbilen närmade sig och inte ville stanna. Det resulterade i att polisen började jaga pojken på isiga gångvägar i Vällingby i västra Stockholm.
För den händelsen dömdes CA i hovrätten för misshandel, ofredande och vårdslöshet i trafik.

Batongslag mot sjuk bilist

Vid ett annat tillfälle hade VD:n för ett dataföretag, enligt domen en ”spensligt byggd” man med reumatism i nacke och rygg, fått en svår hjärnblödning när han körde bil.
Mannen körde in i en häck. När CA och en kollega kom till platsen trodde de att mannen var berusad. Mannen satt i bilen och höll sig i ratten, men med batongslag och sparkar fick poliserna ut honom ur bilen. Den svårt sjuke mannen belades med handfängsel då han ”gjorde motstånd och gav intryck att vara rymningsbenägen”, som det står i tingsrättsdomen.
Hustrun lyckades stoppa poliserna
Till slut kom mannens fru till platsen och lyckades övertyga en kvinnlig polis om att mannen var sjuk. Handfängslet togs av och ambulans körde mannen till sjukhus. Mannen överlevde polisingripandet men med ena överarmen vriden ur led och med en spricka i överarmsbenet.
Rehabiliteringen efter stroken försvårades av polisingripandet och mannen har drabbats av en rad komplikationer. Den skadade har inte kunnat bo hemma efter polisingripandet för 15 år sedan, berättar mannens bror för Jakt & Jägare.
Slapp fängelsestraff
För den händelsen dömde hovrätten CA för tjänstefel. Sammantaget skulle straffet för angreppet på 15-åringen och ingripandet mot den strokedrabbade mannen ha blivit fängelse.
Men då CA var polis sänktes straffet därför att om han dömdes till fängelse skulle han dessutom förlora sitt arbete. Svea hovrätt fastställde därför straffet till villkorlig dom samt höga böter.
Några år senare tjänstgjorde CA på Polishögskolan i Stockholm som vapeninstruktör. En dag stötte han ihop med den kollega som tagit emot anmälan då han körde på den 15-årige mopedisten. Förhållande mellan de båda poliserna var då något frostigt.
Låtsades skjuta kollega
När de båda männen passerat varandra höjde CA armen och låtsades skjuta kollegan.
I domen står det att kollegan såg ”hur CA höll fram armen som om han hade ett vapen i handen och härmade avfyrandet av ett vapen; puff puff, två eller tre gånger.”
För detta åtalades CA för olaga hot, men tingsrätten dömde för ofredande.
Jakt & Jägare har velat fråga CA om hans tidigare agerande apropå att människor känner sig skrämda av APU-gruppen, men han har vägrat att kommentera."

Utöver dessa fantastiska bedrifter så har även CA varit på kurs hos indianer (med bidrag godkänt av förre Länspolismästare Carin Götblad) och lärt sig spåra djur och människor med sin näsa. Han har påstått att han är effektivare med sin näsa än vad en hund är. Han blev av en jägare utmanad att tävla mot dennes hund i att spåra, med en belöning på 10,000 kr om CA spårade bättre än hunden. CA antog inte utmaningen. Han var kanske förkyld i näsan, eller så kanske den hade blivit för lång av allt ljugande.
Sedan har vi även JPH, en som tidigare ansågs vara en av Sveriges farligaste och mest extrema nazister. Han är idag anti-nazist men förespråkar nu istället mord, hot, terror och slakt på jägare. En s.k. ekoterrorist. Han skriver öppet att han får erektion om en jägare skadas eller dör. Kanske dags för honom att se över sexlivet lite?

Man får inte heller glömma att nämna RK född 1981, en typ som blev utkastad ur Miljöpartiet, p.g.a. gravskändning på jägares gravar. Han har också vandaliserat affärer och mordhotat affärsinnehavarna. Brotten omfattar bland annat mordbrand, grovt olaga hot och grovt olaga tvång, brott mot griftefrid, förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, förberedelse till grov skadegörelse samt olaga intrång. Stämningsansökan var på totalt 22 åtalspunkter. Han har också en stor förkärlek till kommunistiska folkmördare och hyllar idioter som Mao Tse Tung och Stalin bland andra.

De förespråkar självklart sabotage på minkfarmar etc. De hotar och terroriserar innehavarna till farmarna, och även dessas släktingar! Jag är själv inget fan av minkfarmar men att förstöra burar och släppa ut minkar (och andra djur) är lika mycket djurplågeri som själva farmen var. Djuren kan inte klara sig själva om dom varit inlåsta hela livet, dessutom kan 2000 minkar som plötsligt invaderar en mindre yta på kort tid slå ut stora delar av andra djur.
Brinnande hus på en minkfarm i Hasslösa Foto: Torbjörn Axelsson

Om vi slutade jaga, vad skulle hända då? Vi hade haft på bara några år långt över en miljon älgar, antagligen skulle rådjur- och vildsvinsstammen öka explosivt till långt över en hanterbar population av var art på mycket kort tid också.. och detta hade ökat viltolyckorna markant. När en viltolycka sker så tillkallas en eftersöksjägare för att söka upp ett eventuellt skadat djur och avsluta dess lidande. Detta sker dygnet runt och ett enda eftersök kan pågå i många timmar. Nästan utan ekonomisk ersättning. Vem skulle ta hand om detta om vi inte har jägare?
Vilka ur dessa ovanstående grupper matar djuren under svåra födofattiga kalla vintrar? Hur många äter kött, eller är det ett krav att vara vegetarian eller vegan för att få vara med? Eller är det bara OK för dom att äta antibiotikakryddat kött från djur uppväxta inom köttindustrin?

Skulle vi sluta jaga, då skulle vi också sluta betala för det statliga jaktkortet, vilket är obligatorisk för att få jaga. Dessa pengar, strax över 80 miljoner kronor per år, som kommer enbart från jägare, går till viltvårdsfonden, som i sin tur delar ut pengar till bland annat Naturvårdsverket för forskning. Det är inga andra utom jägare som betalar för detta!

Räv med skabb
Att naturen skulle ta hand om och hålla ner bestånden är inget hållbart argument, för det skulle ta alldeles för lång tid för naturen att få detta i balans så många djurarter skulle hinna bli utrotade av andra djur långt innan balans uppnås. Sjukdomar som t.ex. rävskabb skulle öka långt snabbare än det gör idag. Böndernas åkrar, ni vet där det odlas mat till bland annat veganer, skulle vara sönderbökade och uppätna av älg, vildsvin, rådjur, hjortar etc. långt innan det var dags att skörda. Samhällets kostnader för betesskador på ren skog var år 2005 på 675 miljoner kronor. Detta var 2016 uppe i över en miljard. Vad skulle det vara uppe i om tio år utan jakt?

Så, efter en lång spya i form av text så kan vi väl bara säga att det är dags för dessa grupper och människor att tagga ner lite och sköta sina egna saker, så sköter jägare och forskare viltvården så som den fungerat under väldigt lång tid, långt innan dessa stollar fick tillgång till Facebook, och där kunde sprida lögner om sina egna påhittade hjältedåd och tigga pengar till bensin, kameror, ficklampor och batterier av lättlurade människor och sprida sin helt sinnessjuka propaganda.




All text ovan (förutom inklippta kursiva texter från myndigheter och media som är deras egendom) är min grundlagsskyddade rätt till att uttrycka min åsikt.
Bilder och foton är lånade från facebook.com/HuntSaboteursSweden, antipachingunit.org, google.se samt Torbjörn Axelsson och om de eller någon av deras representanter skulle vilja att jag tar bort deras foto så är det bara att kontakta mig så gör jag det.
Om något är fel i texten så tar jag gärna emot rätt information. I övrigt så bryr jag mig inte vad någon kan tänkas tycka om detta inlägg.



tisdag 29 augusti 2017

Bockjakt och annat...

Den 16 augusti började ju som bekant bockjakten, för många den största jaktpremiärsdagen för jaktåret. För många andra så det älgjakten, men jag tycker det är roligare att lite mer aktivt jaga rådjur, räv och vildsvin än att stå och vänta på en att en älg skall komma springande i skogen just precis där jag står... och det gör dom ju aldrig. Inte där jag står i alla fall. Än så länge. Men det är trevligt att träffa dom andra i jaktlaget så det är mest därför jag är med där, och så får jag ju min del av köttet ändå.

Jag var ute som vanligt den 16:e tidigt på morgonen och satte mig i en koja på ena jaktmarken. Efter en liten stund kom det fram en liten bock, väldigt liten. Hornen hade precis spruckit upp ur pälsen på skallen så den fick allt gå vidare tills ett senare tillfälle, nästa år kanske.
Efter ytterligare en stund kom det tre stycken kronhjortar. En med ganska så liten krona, en hind och en pytteliten kalv. Kalvar får vi skjuta men den var så liten så jag lät den också gå vidare.
Efter ett par timmar så tröttnade jag och tänkte att det är väl lika bra att ta en titt på mark nummer två (vi har 4 marker ganska nära varandra), så jag packade ihop och åkte dit.

Precis innan jag skulle parkera så såg jag en fin bock i en dal bredvid mig, och den såg mig och sprang snabbt iväg. Jag parkerade bilen och tog ut mina saker, hängde på mig ryggsäcken och laddade geväret. När jag hade gått högst 30 meter så kommer bocken gående ut från ett fält med hög växtlighet, rakt ut framför mig! Men jag var ju inte alls beredd, geväret hängde på axeln och jag höll på att lägga in en snus...
Bocken såg mig och sprang över till fältet mittemot, som är lika högväxt som det första. Jag såg bara hornen sticka upp och följde med längre bort, sedan kunde jag i skydd av en liten kulle gå snabbare och ta av mig ryggsäcken och smyga mig närmare. Bocken klev ut från det höga och ut på klövern, ca 50 meter från mig. Jag avvaktade och den kom allt närmare, hela tiden i konstiga vinklar som jag inte vill ta ett skott på. Sedan, på mindre än 25 meters håll vänder den upp hela bredsidan mot mig och jag skjuter. Rådjur nummer 12 ligger, en hyfsat fin bock var det också!



Den 25/8 fick jag licensen till mitt nya gevär, en Browning BAR (halvautomat) med en A-Tec ljuddämpare. Jag åkte direkt efter jobbet bort till butiken och hämtade ut det, och köpte några nya styckknivar och ett par askar ammunition.

På kvällen monterade jag mörkersiktet och dagen efter åkte jag upp till skogen för att skjuta in siktet och jaga lite. Inskjutningen gick galant och sedan satte jag mig på ett pass på mark nummer ett... efter en stund kom en räv, men den gick hela tiden vid en gärdeskant som ligger bredvid en dal, och i dalen går det kor och betar, så det blev ingen skott där.
Det är idag den 29:e augusti, nästan en hel månad in på rävjakten, och jag har fortfarande inte skjutit en enda räv. Skäms på mig.

Sedan åkte jag till mark nummer tre och satte mig i ett torn för att vaka gris i mörkret. Jag hörde att det brakade i skogen och tänkte att det var en älg eller grisar.... det brötade på ordentligt och kom närmare så jag gjorde mig beredd. Efter en minut kommer besten fram! En jävla grävling! Den gick in under tornet, sedan ut bakom mig och två sekunder senare var den på grannens mark.

När det blev riktigt mörkt satte jag på IR-lampan för att kunna se bättre i siktet. Det blev helt vitt!!?
Så det var bara att avbryta. Jag skruvade senare bort ljuddämparen och kollade med IR-lampan igen, och det är ljuddämparen som reflekterar IR-ljuset... Så nu får det bli inköp av ett fäste så jag kan montera lampan fram under dämparen istället.

Det nya geväret var mycket trevligt att skjuta med! Jag kommer nog inte att jaga så mycket med min Remington 700 Mountain nu när jag har detta, men jag tänker nog behålla det eftersom Sujo kanske tar jägarexamen någon gång inom hyfsat snar framtid. Gött att ha ett gevär i reserv också :)



måndag 7 augusti 2017

Vilde Backelin

I fredags vid kl. 16 åkte vi in till NÄL för att undersöka Sujo. Tidig vattenavgång hade skett tidigare i veckan och dom ville kolla eventuell infektion, vilket är vanligt vid tidig vattenavgång. En frisk människa har under 5 i sänka, Sujo hade 50. Vid senare prov hade det stigit till 70. Så läkarna sade vid ca kl 18 att det blir kejsarsnitt redan under kvällen, så jag fick köra i ilfart hem, duscha (jag hade jobbat på dagen och hade både stendamm och olja etc på kroppen, kanske inte så lämpligt på en operation), packa väskor och ilfart tillbaks! Jag var tillbaka på NÄL efter kanske 45 minuter.


Dr Backelin
Där låg det en hög med kläder jag skulle ha på operationen så det var bara att byta om. På fotot här intill har jag som synes inte på mig det extremt fina och ståtliga hårnätet som var obligatoriskt, trots att jag hade duschat och gjort mig fin i håret ;) Efter runt en halvtimme rullade dom in Sujo till operationssalen. Ett team med en narkosläkare (som var sjukt trevlig, informativ och proffsig) och ytterligare sex personer var med och utförde operationen. Vi blev hela tiden informerade om vad dom gjorde, och varför. Riktigt bra personal! Och dom pratade och förklarade även för mig, jag som bara är pappa liksom.... Detta har tydligen ändrat sig på senare år, för det har jag inte direkt upplevt vid dom 3 tidigare förlossningar som jag varit med på. Creds till dom! Jag kände mig delaktig och välkommen!

Klockan 20:00 (eller strax runt den tiden, vi har fortfarande inte fått exakt födelsetid) så hörde vi ett litet kort skrik! Ut ur magen lyftes vår son Vilde! Han visades för oss i någon sekund innan dom sade till mig att följa med in i nästa rum där han torkades av, bäddades in i en filt och han fick andas mot en ansiktsmask med lite motstånd i, för att få igång lungorna riktigt och kolla så att han andades bra, sedan klippte jag av navelsträngen. Jag kunde inte motstå frestelsen att titta i karet med moderkaka och annat blodigt gojs... fast jag inte tycker det är så spännande egentligen.

Några minuter gammal Vilde.

Sujo fick naturligtvis ligga kvar för att sys ihop och för att ryggmärgsbedövningen skulle släppa etc. Det tog över 2 timmar innan hon fick träffa Vilde. Jag tyckte det kändes lite orättvist att jag kunde sitta och titta och känna på honom men inte hon. En sköterska sade till mig att jag skulle ta tillvara på detta och se det som en bonus, eftersom Sujo sedan får massor med tid med amningen och allt sådant. Då gjorde jag det, jag satt och bara njöt.

Första sondmatningen.



Eftersom Vilde föddes ca sex veckor för tidigt (beräknad förlossning var 18 september) så blev han placerad i en plastsäng/balja med en massa elektroder på bröstet och ett band runt foten, för att man skulle ha koll på hjärtslag/puls, andning och syreupptagning. Sedan fördes en tunn plastslang in i näsan och ner i magsäcken, för att kunna sondmata honom. Matningen fick vi lära oss och vi fick sedan mata och byta blöja på honom. Matningen är med flera steg i en procedur, så det var under uppsikt av en sköterska i början och slutet av matningen. Själva matningen av 20 ml tar 20 minuter.
Några dagar senare så är det nu uppe i 30 ml.

Senare idag kommer vi att få göra proceduren med sondmatningen och visa att vi kan, för att få en s.k. delegering för att få utföra det helt själva utan uppsyn. Man skall ju dra upp lite magsyra och spruta ut på ett lackmuspapper för att kolla så att sonden sitter riktigt i magsäcken. Sedan värma mjölk till rätt temperatur och fylla i rätt mängd i en spruta som kopplas till sonden, sedan matar man ca 1 ml/minut med sprutan. Efter det skall ca 2,5 ml luft dras in i sprutan för att göra rent slangen. Ingen raketforskning direkt, men det får ju inte bli fel.

En mycket nöjd mamma Sujo.
Sujo var några timmar efter operationen väldigt pigg och började bli rastlös, så hon gick upp ur sängen! Sköterskorna sade att man inte skall kunna det så snabbt, men det sket Sujo i och vi gick runt lite i korridorerna på sjukhuset. Eftersom Sujo redan dagen efter inte ansåg sig behöva hjälp eller vård längre så ville hon skriva ut sig, men det verkade inte vara så enkelt. "Det är inte vårdtvång", "Du får inte lämna sjukhuset!" var några meningar vi fick höra... alla sade olika saker.

En sköterska frågade varför vi inte ville vara på sjukhuset hela tiden. Jag blev irriterad efter en massa frågor och konstiga svar och motfrågor. Inte vill!? Vi vill vara med honom 24 timmar om dygnet! Varför skall vi ha ett rum på BB där jag och Sujo skall vara mellan matningar och skötsel (där jag dessutom får betala 200 kr/dygn för att få vara) när vi lika gärna kan vara hemma och åka mellan, och ändå träffa Vilde precis lika ofta som om vi hade ett rum på BB... Jag undrade varför det bara står en fruktansvärt obekväm pinnstol bredvid Vilde om tanken är att man skall sitta vid hans säng hela dagarna? Sitter jag där mer än en timme åt gången så lär jag få ryggskott och blir sängliggande istället, då kan jag inte ta hand om Vilde alls, dessutom är vi TVÅ personer och jag får varje gång gå ut i korridoren och hämta ytterligare en obekväm jävla stol! Hon har antagligen aldrig fått höra detta innan för hon såg väldigt förvånad och obekväm ut, och lovade då att kolla om vi kunde få ett familjerum, men hon, liksom flera andra vi frågat, sade att det finns inga rum lediga så vi kanske får vänta några dagar. Då sade jag "Då checkar vi ut, åker hem och kommer hit var tredje timme dygnet runt för att byta blöja, mata och träffa vår son!".
En kvart efter det hade vi ett familjerum!

Så nu har vi då ett familjerum där vi tar hand om honom själva dygnet runt. I natt sov jag där och matade och bytte på honom var tredje timma, och han låg på mitt bröst i någon timme när vi kollade på en dokumentär om ABBA på TV, det tyckte han var intressant! Klockan 10 i morse kom Sujo och löste av mig så nu tar hon hela dagen. I kväll åker jag dit och tar natten igen.

Eftersom vi fick ett familjerum så får syskon också komma dit och hälsa på, så igår kväll (söndag) så åkte jag dit med Izabelle och Alexander så dom fick träffa sin lillebror. Det lyste i deras ögon och dom var så stolta! För Alexander är detta stort på mer än ett sätt, han är ju inte längre minst i familjen, han är storebror! Izabelle och Alexander kommer att ta hand om sin lillebror så bra! Sedan får vi se när han växer upp om han blir så lugn som mina döttrar Jennifer och Izabelle, eller lite halvgalen som Alexander :) Jag är säker på att Alexander inte skulle ha något emot att lära ut lite hyss om några år.

Izabelle och Vilde
Alexander och Vilde

Idag (måndag) kom en läkare in på rummet och sade att det ser väldigt stabilt ut än så länge, det är bara lite små kontroller kvar, sedan kan han nog få åka med oss hem, kanske redan imorgon! Vi blev ju jätteglada! Men läkaren sade "Men det kostar ju såklart... gärna guld, guld är bra!", Sujo sade att om vi hade haft en guldtacka så hade han fått den direkt!

Att han kanske får åka med oss hem imorgon, det är det bästa någon sagt på länge! :)

VILDE, Ragnar Lennart BACKELIN

Född på Norra Älvsborgs Lasarett (NÄL) den 4 augusti, kl. 20:00
Beräknad förlossning; 18 september
Vikt; 2540 gr, Längd: 46 cm, Huvudomfång: 32 cm

Ragnar var min farfar och Lennart var Sujos farfar.

Vilde är ett nordnorskt namn och en kortform av Alvhilde. Det är sammansatt av orden "alv" som betyder just "alv" eller "skinande" samt ordet "hild" som betyder "stridande" eller "kämpe".
Således torde Vilde betyda "liten kämpe".






fredag 21 juli 2017

I förra inlägget skrev jag att jag funderade på att köpa en .308 Browning BAR med ljuddämpare. Det gjorde jag nästan!

Jag kollade runt lite vad som fanns till salu i närheten, begagnat alltså. Jag hittade en del men inget som jag fastnade för direkt. Men så såg jag en annons om Interjakt, butiken på Överby, Trollhättan, som hette något annat innan dom blev med i kedjan Interjakt...

Det har aldrig varit en favoritaffär dom få åren jag har jagat. Första gången jag var där inne för att köpa ett vapenskåp inför mina första vapeninköp slutade med att jag sade till säljaren att "jag får nog köpa ett skåp i en affär som har lite info om sakerna dom säljer". Sedan gick jag ut ur affären. (När jag frågade bland annat om vikten på skåpet sade han att han inte visste det, men jag "kunde ju googla när jag kom hem"). Jag kände att jag mest upptog hans dyrbara tid och han missade nog allt för många minuter som han annars kunde stå och prata viktigare saker med stamkunderna på... Jag hittade sedan ett likadant skåp på nätet som jag köpte, som dessutom var 2000 kr billigare, inklusive frakten hem till dörren!

Nåväl, alla kan ändra sig, och det tror jag dom gjort! Jag känner inte heller igen någon som jobbar där nu så det kanske är helt andra i personalen. Nu blir man behandlad med respekt och dom frågar om man vill ha hjälp, och man får svar på frågorna etc. Så det som var då, det var då.

Detta är inte alls vapnet som jag köpte. Men ett liknande.
Som sagt, jag hittade annonsen och klickade mig in på deras hemsida, där fanns en uppsjö av begagnade vapen, även nya men det är inte så intressant i dagsläget, inte för ett gevär som skall hänga med mig i ur och skur året runt. Jag fastnade för en Browning BAR i kaliber .308, precis vad jag var på jakt efter! Dagen efter åkte jag till Överby för att kika på det. Nähä... det var sålt sedan flera veckor tillbaka! Jag fick kika runt lite i vapenbunkern och då visade säljaren en Browning BAR i kaliber .30-06 med en A-Tec ljuddämpare. Den var dessutom ca 10,000 kr billigare än den första jag skulle kolla på, och det gör ju inget. Ok, denna var äldre och i betydligt mer använt skick, men som sagt, jag skall inte behöva vara rädd för att använda vapnet i alla möjliga väder och oväder!

Jag skulle ju egentligen ha en .308 på grund av att jag ville få ner rekylen för nattsiktets skull. Nu hoppas jag att det kommer ner tillräckligt mycket med ljuddämparen på denna .30-06 samt att även omladdningsautomatiken gör att rekylen minskar något, hoppas det räcker, för jag gillar ju .30-06.

Nu är ansökningsavgiften för licenserna betalda (Det krävs två licenser eftersom ljuddämparen också är licenspliktig... Sveriges sjuka regler...), och jag kan nu bara låta Polismyndigheten göra sitt. Förhoppningsvis har jag licenserna om 3-4 veckor och kan då hämta ut mitt nya gevär, men det är ju semestrar och skit så det kan ju ställa till det. Helst skulle jag vilja kunna hämta ut vapnet innan den första augusti när rävjakten börjar, men det är nog att vara aningen för optimistisk, och jag är ju svensk, så optimism är ju inte bra.