2020

 År 2020 var definitivt inte likt något annat år. 

Jobbet...

Pandemin ställde om hur man skulle jobba, var man kunde vara, hur man kunde jobba etc. Och hur man skulle bete sig bland folk satte många i besvärliga situationer. Jag hade ju ett jobb där jag ofta stod själv ute på ett berg och borrade eller sprängde, så det var helt ok för min del, ingen större skillnad pga. pandemin. 

Jag jobbade otroligt många timmar under första halvan av 2020 då jag både var ute och arbetade och sedan skötte administrationen hemma på kvällar och helger. Jag började känna mig helt slut i kroppen efter att ha jobbat på detta sätt i flera år, och dessutom hade jag haft större problem än vanligt med ryggen sedan jag sov på en slags tältsäng på sjukhuset då vi var där med Vilde i flera månaders tid hösten 2019. Som tur var det inte varje natt under perioden... men det räckte för att ryggen skulle vara helt paj i nästan 1,5 år. Jag har fortfarande konstant smärta i ryggen men sedan januari 2021 har det känts något bättre och gör inte riktigt lika ont hela tiden. Jag har inte varit på röntgen för ryggen, men varit hos massör, kiropraktor, sjukgymnast och till sist fick jag även träffa en läkare. Läkaren konstaterade att jag "antagligen har en lite krånglig rygg". Är det jävligt enkelt att bli läkare?

Strax före semestern 2020 (jag är dessutom helt kass på att ha semester, eftersom jag brukar jobba en stor del av den) så bestämde jag mig för att jag måste se mig om efter ett annat jobb, jag kommer inte att klara av att fortsätta på samma sätt pga. hälsan. Kändes ändå rätt surt att kanske behöva sluta efter över 14 år på samma ställe. Ett jobb där jag under alla år trivts otroligt bra både med arbetet och kollegorna.

Men jag sade inte upp mig, och jag sökte heller inget nytt jobb. Jag funderade på om jag skulle skola om mig helt och hållet. Kanske studera kriminologi som jag varit intresserad av i många år. Jag sökte in på kurser i matematik och samhällskunskap, för att komplettera mina betyg och jag kom in på båda. 

Jag började plugga men märkte ganska snabbt att jag inte hinner jobba ute dagtid, kontorsjobb kvällstid samt plugga kvällstid också! Så jag hoppade av båda kurserna efter knappt en månad. Leif GW Persson får sköta kriminologin själv helt enkelt. 

Under tidig höst när vi var i studion i Varberg för att mixa nya skivan med Vassago så satt jag i bilen utanför affären och skulle in och handla. Då ringer telefonen och det var någon som presenterade sig som Ari från ett rekryteringsföretag och han frågade om jag kände till Bergbolaget. Jag sade att jag visste vilka de var men inget mer än så. Han sade att dom sökte en ny regionchef till avdelning väst... jag trodde det var någon som drev med mig, jag sökte ju inga jobb aktivt och hade inte sagt till någon att jag tänkt byta heller. Jag var nog ganska ointresserad i telefonen men han ville ändå att jag skulle träffa Bergbolaget för en första intervju. Jag sade att vi kunde höras om någon vecka igen. 

Ari ringde veckan därpå och var fortfarande övertygad om att jag var mycket intressant för tjänsten. Jag sade att jag kan väl träffa dom och se vad det blir. Han bokade in ett möte och efter det och några fler intervjuer och telefonsamtal med Ari så sade jag upp mig från mitt jobb som chef på SMB, till att ha en administrativ tjänst på Bergbolaget i Götaland AB, som Områdesansvarig eller vad titeln nu är. Inte så noga. Det är ett bra jobb, med bra folk! 

Musiken...

Under samma tid så hade jag efter att spelat trummor för första gången på cirka fem år funderat lite på om det inte skulle vara kul att ha trummor igen, och kanske spela lite för att det är kul, men inget seriöst alls.... Pepa tyckte att jag skulle det, så han körde bil i 8 timmar, lade ut pengar/köpte och hämtade ett trumset till mig! Jag satte upp det i källaren och vi jammade lite, jag, Pepa och min bror Thomas. Efter några sjukt roliga jam så bestämde vi oss för att köra igång Lord Belial igen. Fast på våra villkor, spela för att det är kul, endast ta gigs som vi verkligen vill... och spela in en platta när eller om vi känner för det. Fuck off till skivbolagens villkor alltså. 

Vi har fått ganska många förfrågningar från olika skivbolag om vi vill signa för dom, men vi har hittills sagt nej till alla. Vi skaffade en replokal i Uddevalla och började sälja kvarvarande merchandise på lordbelial.store, körde igång våra gamla sidor på Instagram och Facebook igen, och snart visade det sig att intresset från fansen fortfarande fanns kvar! Kul! Sedan köpte jag tillbaka mina gamla Sonor-trummor, och även mina gamla cymbaler. Jag fick tillbaka min spons på Artbeat Drumsticks samt på Trick Pro 1-V pedaler genom Trumslagaren! Min gamla cymbalsponsor Istanbul Mehmet signar tyvärr inget nu på grund av att inga band lirar gigs så deras PR blir ju minimal. Däremot så fick jag en  slags deal, nedbantad från en fullspons till en deal med sjukt bra rabatt. Helt ok!

Huset...

I december beställde jag hem snickare för att byta ut ett fönster i vardagsrummet. När dom monterade ur det gamla så ryggade dom tillbaka av lukten som kom ifrån innerväggen! Det var mögel, ganska mycket också! Ett läckage från balkongen ovanför hade dragit in vatten i hela väggen, så det var mycket växtlighet där! Läckaget har nog varit där sedan innan jag köpte huset för ca tio år sedan, så det hade haft all tid i världen på sig att växa till sig där inne i väggen. Tyvärr så tar ju inte hemförsäkringen sådana skador om läckaget kommer utifrån....

Vi fick tips av någon på Facebook som sade att det såg ut som svamp också, så jag kontaktade ett företag som är proffs på fuktskador, så dom kom och tittade och tog prover. När provsvaren kom så konstaterades det att det var äkta hussvamp. En jävligt aggressiv svamp som kan ta över ett helt hus om det går riktigt illa. Jag kontaktade mitt försäkringsbolag som sade att jag har tur att det var äkta hussvamp, för det ingår nämligen i försäkringen, oavsett vad det beror på! Vilken jävla tur i oturen! 

Vi fick order att inte röra något, utan bara rensa ut hela vardagsrummet så det blev tomt. Vi fick sälja soffan för den fick inte plats någonstans... sedan flyttade vi matsalen till köket, köpte en mindre soffa och gjorde matsalen till temporärt mikroskopiskt vardagsrum. 

Snickare kom och bröt upp golv, tak och väggar i vardagsrummet, de satte upp fläktar, värmemattor etc... En arbetsbod och container sattes i trädgården. Byggställningar sattes upp och dom planerar att riva hela bakre gaveln på huset för att sanera.

Sedan blev det tyst. 

Sedan kom dom och plockade bort ställningarna. Snickarna kom några gånger och hämtade lite verktyg...

Efter ca en månad så frågade jag vad som händer egentligen, och fick till svar att konstruktören inte har svarat dom än, och att dom bett om offert på en större ställning. Detta står nu och rullar på vecka efter vecka, elräkningarna är brutala med över 7000 kr per månad eftersom det står fläktar, byggbod och värmemattor och slukar ström.

Fortsättning följer definitivt.

 

VASSAGO, studio 2020

Senast vi släppte en skiva med VASSAGO var nästan 21 år sedan, så nu tyckte vi att det var dags att släppa en uppföljare till den. Skivan kommer att släppas via det amerikanska skivbolaget NUCLEAR WAR NOW, som även släppt förra skivan "Knights from hell" på vinyl alldeles nyss, och dom skall har även släppt vår sida av spliten "Hail War" tillsammans med demon "Nattflykt", också detta på vinyl. Det finns också lite T-shirts, pins, patches etc. Jag antar att allt kan beställas på deras sida om man skulle vilja ha något av detta. En del finns även på lordbelial.store

Vi bokade tid i SONIC TRAIN STUDIOS i Varberg, som egentligen är samma studio som vi spelade in i förra gången, fast då hette den LOS ANGERED RECORDINGS och låg i... just det, Angered, Göteborg. Ägaren och den som sköter spakarna i studion är ingen mindre än Anders, även kallad Andy Laroque när han spelar gitarr i sitt band KING DIAMOND. Men vi kallar honom ofta Panda, Stålöra, José och Ljudhitler bland annat. Vi har även spelat in ett flertal skivor i LOS ANGERED RECORDINGS med LORD BELIAL genom åren, och det fungerar otroligt bra att jobba ihop med Andy.



28-31 maj (kompgitarr och trummor)

På morgonen den 28 maj kom Pepa och hämtade mig vid 7 på morgonen och vi åkte iväg mot Varberg. När vi kommit knappt halvvägs får jag ett meddelande på telefon av en anhörig till trummisen som skulle spela på skivan att han åkt in akut och låg på sjukhus och av förståeliga skäl inte kunde komma till studion. Skittråkigt men tyvärr inget vi eller han kan påverka på något sätt. Vi hoppas han kryar på sig och återhämtar sig på bästa sätt! Vi kommer inte att gå ut med hans namn på grund av att det är en allvarlig sjukdom som han själv får berätta om vid behov.

Vi har efter en del funderingar och tips av vänner på Facebook en del förslag på olika trummisar och imorgon fredag skall vi se vad vi kan lösa.

Så torsdagen gick åt till att lägga in klicktracks till låtarna, och sedan spelade Pepa in så kallade slaskgitarrer, som vi har för att lägga trummor och dom riktiga gitarrerna till sedan. Vi repar ju aldrig (vi repade senast för kanske 25 år sedan eller nåt) så jag hade inte ens hört de flesta av låtarna, så det var kul att höra Pepas idéer. Sedan arrangerar vi om en del, lägger till, tar bort och grejar tills vi är helt nöjda. En detalj i sammanhanget är att dom två sista låtarna inte ens finns än... så vi får helt enkelt göra två låtar till lite snabbt, annars blir skivan för kort...

På torsdag kväll diskuterade vi olika trummisar och möjligheter att få någon av dom till studion snabbt, och det fanns några som vi övervägde tungt, men på fredag morgon hade jag och Pepa kommit överens om att det smidigaste är om jag spelar trummorna. Vi har ändå inget bestämt om exakt hur trummorna skall vara, så vilken trummis det än hade blivit så skulle det vara mycket upp till trummisen att presentera förslag för varje parti i varje låt. För min del så vet jag ganska säkert vad Pepa är ute efter när han gör ett riff eller en låt, så redan där hade vi en fördel med att jag skulle spela.

En stor nackdel är ju att jag inte suttit vid ett trumset sedan vi lade ner LORD BELIAL, för runt 5 år sedan. Min kondition är ordentligt mycket sämre än vad den varit och bör vara, väldigt mycket sämre. Typ sämst.

Det är ändå tur att det är studio och inte live, så jag kunde spela in parti för parti.

Nästa problem var ju då att jag inte har några trumprylar, och även om jag haft kvar mina saker så skulle dom finnas hemma i Vänersborg eftersom jag inte alls hade någon plan att spela trummor.
Andy hade ett Sonor-set i studion, men tyvärr bara en baskaggepedal och endast några cymbaler, av varierande kvalitet.
Vi drog ner till den lokala musikaffären ANTONS MUSIK i Varberg. Där fick jag låna några cymbaler och dom hade även en likadan pedal (Tama Speedcobra) som den Panda hade! Perfekt!

Vi åkte tillbaka och riggade upp sakerna, då kom jag även på att jag inte hade några trumpinnar. Det blev ytterligare en liten tur till ANTONS MUSIK! Tyvärr hade ett studieförbund eller musikskola varit där och handlat nästan alla pinnar i vettiga storlekar dom hade, så jag fick nöja mig med ett par 5B och ett par 2B. Bättre än inget.

Vi fixade till trumljud och började spela in. Under eftermiddagen hann vi med att sätta 4 låtar. Sedan kom Andys assistent Peter och det blev kvällsjobb för Pepa med att lägga skarpa kompgitarrer på dessa 4 låtar. Jag fördröjde tiden med att dricka några öl.

På lördag förmiddag spelade vi in ett par grejer med gitarr som i all iver glömdes av dagen innan, och sedan körde vi in ytterligare 4 låtar med trummor innan Peter dök upp igen och Pepa kunde kompa till dessa också. Skiftarbete är gött, och effektivt! Mitt på dagen tog vi även en paus där Andy bjöd på Havanna-cigarr ute i solskenet. Det blev även en middag bestående av kinamat. Alltså ytterligare en jävligt perfekt dag.

På söndag förmiddag satte jag dom sista 2 helt nyskrivna låtarna och sedan blev det kompgitarrer på dom också. Sedan blev det lite skruvande med ljud till keyboarden innan KK Kranium ganska mycket försenad dök upp med sin assistent för att spela in ett par grejer.

På söndag eftermiddag avrundade vi denna session genom att åka hem till Andy och käka blåbärsglass.

På måndag hade jag träningsvärk ungefär överallt, speciellt i underarmarna och vaderna. Jag hade även slagit mig blå på insidan vänstra låret eftersom jag inte kunde placera virveltrumman på ett bra sätt, så jag slog med baksidan av trumpinnen där med nästan varje slag. 

VASSAGO - Nattflykt ⬩ Hail War! 

14 juni (bas)

Söndagen den 14 juni åkte vi till ARMAGEDDON RECORDINGS i Vänersborg där Anders skulle lägga bas på låtarna. Eftersom det skall på fler gitarrer, sång och solo och andra saker så var jag och Pepa med för att styra upp lite.
Anders hade inte varit i studion på ett tag och därför glömt att stänga av ett element som stod på max värme. Jag kan meddela att ingen frös i studion.

Vi hade skickat filerna så han kunde lyssna in sig på grunderna i alla fall. Han fick snabbt till ett ganska skitigt och fett ljud på basen, så det kommer att bli kanon! Några sedan innan bestämda baskomp blandades med nya idéer och lite improvisationer på det så blev det riktigt bra!

Veckan efter midsommar är det dags för mig och Pepa att åka till Varberg och lägga sång och fler gitarrer ett par dagar. Det skall bli sjukt spännande att se om min röst pallar med att skrika, efter 21 års tystnad på den fronten... Vi borde öka på med att skriva klart texterna också. Vi har i dagsläget (en vecka före sången skall läggas) tre texter som inte ens är klara... av tio. 

Vår sologitarrist Suckdog bor ju i USA, och med rådande Corona-pandemi så blir det inte helt självklart att flyga hit honom för att spela in detta, så vi har kommit överens om att han spelar in solona i USA istället. Det skulle antagligen ta alldeles för lång tid att vänta ut reserestriktionerna. Det är ju inte ens säkert att det släpper i år liksom...

25-26 juni (sång och fler gitarrer)

Pepa hämtade mig på torsdagen kl 6:30 och vi åkte ner mot Varberg. Panda styrde upp med en kanna starkt kaffe och sedan riggade han upp en mikrofon i inspelningsrummet.

Jag placerade mig framför micken och tog på lurarna, Panda frågade om jag skulle värma upp rösten och provsjunga lite. Jag ansåg att det räckte med att halsa en halv flaska öl. Sedan tryckte Panda på REC.

För att inte ha sjungit alls sedan vi spelade in förra skivan för 21 år sedan så gick det över förväntan! Det blir rått och äckligt, precis som jag hade tänkt försöka få det till. Perfekt! Jag kommer inte upp i samma pitch på skriken som på "Knights From hell" men det var inte riktigt tanken heller. Pepa vill inte sjunga alls på denna platta så det kan vara gött om det inte blir så hysterisk sång hela tiden, som jag har en tendens att göra annars.

Jag satt uppe igår kväll till ca kl 00 och skrev kompletteringar till texterna, eftersom vi knappt har texter så det räcker. Dumt att vara förberedd haha. Pepa skrev några verser i studiosoffan under tiden jag sjöng på samma låt, så det var bara att skriva ut och lägga till.

Vi varvade dagen  med att lägga in lite samplingar och testa olika idéer så när dagen var slut hade jag lagt klart sången på fem av låtarna. Mitt på dagen blev det några timmars lunch och en tur till Systembolaget. Ungefär vid kl 17 kom Peter och Pepa började lägga gitarrpålägg med stämmor.

På fredag morgon blev vi väckta vid nio av Andy, jag kände mig lite bakfull, men långt ifrån dom brutala fyllefestbakfyllorna man kan få.
Efter lite kaffe och genomlyssning av gårdagskvällens grejer så började vi lägga sång på dom återstående 5 låtarna. Anders Backelin kom ner på förmiddagen för att hälsa på och lyssna lite, han hade också med sig en påse bullar, så elvafikat blev riktigt bra! All sång var klar klockan 15 och då kom Peter dit. Pepa lade på ett par gitarrer som vi kom på där och då. Jag kom med förslaget att lägga ett svajsolo mellan två verser. Pepa plockade upp gitarren och en stund senare hade vi inte bara ett svajsolo där, utan åtta stycken, samtidigt! Kaos!


Under tiden.... 

Vi funderade på omslag för nya plattan, men artisten Daniel som gjorde omslaget till "Knights from Hell" hade ingen möjlighet denna gång, eftersom han nu jobbar på ett grafiskt företag och därför inte får göra artistiskt material åt andra. Tyvärr.

Så vi kontaktade Marcelo Vasco från Brasilien, han har tidigare hjälpt oss med omslag åt LORD BELIAL till plattan "The Black Curse". Han designade även omslaget till "Angelgrinder" baserad på konstverk av Gustave Doré. "Angelgrinder" var Marcelos första internationella åtagande, och hans kundkrets har definitivt utökats sedan dess :)
Marcelo är otroligt duktig och har gjort målningar åt band som t.ex DIMMU BORGIR, SLAYER, KREATOR, DARK FUNERAL, ENSLAVED, TESTAMENT, DEE SNIDER bland många andra.
Han kommer att göra ett förslag åt oss enligt våra anvisningar, men han har mycket fria händer att utforma efter eget tycke, han har också fått vår tänkta albumtitel och kommer att utgå från det.

VASSAGO "Storm of Satan"

Efter ett par veckor fick vi meddelande från Marcelo igen där han presenterade ett förslag åt oss. Det var helt kanon, så vi var nöjda redan med förslaget han gjort, och vi kände inte att han skulle behöva ändra på något alls. Så den blir det! Placering på loggan kanske kommer att ändras men inget är bestämt om det än.

Senaste nytt är att plattan "Storm of Satan" släpps den sista juni. 

Gå med i gruppen VASSAGO på Facebook, där lägger vi in foton, musik, videos och annat.

https://www.facebook.com/groups/vassago/

Ett stort tack till ANTONS MUSIK i Varberg!

Coronavänlig hobby

Om man tänker på nuvarande corona-pandemin så har jag egentligen tur med både mitt arbete och mina hobbies.

► Arbete

Mitt jobb innebär ju för det mesta att stå ganska ensam på ett berg och borra hål och/eller spränga berget. Även när man är fler än en som spränger så står man inte och trängs, det är inga problem att hålla avstånd, och vi sitter nästan alltid i våra egna bilar och äter frukost och lunch. När jag inte jobbar direkt på berget så har jag ofta kontorsarbete, som att räkna på offerter, sammanställningar av projekt, fakturering, tidsplanering av projekt, attestering av inkommande fakturor, beställa reserv- och slitdelar som borrkronor, stål etc, och just denna period på året har jag även inventering. Jag har ju ett kontor på Svensk Maskinborrning AB i Trollhättan och även ett kontor hemma i Vänersborg, och för det mesta sitter jag hemma och gör kontorsjobben, där får jag mest gjort för det finns ingen att prata med :) Jag dricker betydligt mindre kaffe hemma också eftersom vi inte har en sån där käck apparat man bara trycket på för att få kaffe. Så det är för det mesta ensamarbete som kan göras även om jag skulle uppvisa symptom på förkylning eller annat smittande.


► Fiske

Det är viktigt att man inte svälter.

Mina fritidsintresse är ju jakt och fiske. Även detta kan man göra utan större problem på egen hand. Dock brukar jag nästan alltid fiska med Micke, eller "Evil" som han kallas av de flesta, och så får han heta hädanefter på denna sida, så jag inte tror att det är jag jag menar när jag skriver Micke, jag kallar ju mig själv för "jag" för det mesta i text...ok, nog. 
Vi sitter i båten på våra platser så det är inga större problem med smittorisker där, vi dricker ur våra egna koppar och har flera rullar med kakor och flera påsar med bullar...... ok, det kanske inte bara beror på risken för corona 😜

Däremot skulle vi varit med på en gäddfisketävling i Bullaresjön nu i slutet av april, men den blev tyvärr inställd på grund av maxgränsen för folksamlingar. Lite konstigt tycker jag för man sitter ju inte 51 pers i samma båt liksom. Det är obligatorisk lunch i pausen men det hade man ju kunnat lösa med ett bra kösystem eller delat upp lunchen i olika grupper.

Team Böshôlk

Vi har varit ute på två fisketurer i år. Den första turen så fortsatte vi att testa sjön Långhalmen, typ mellan Färgelanda och Frändefors. Det skall finnas gott om stor gös i sjön. Det är inte gös vi riktar fisket mot för dom är så tråkiga att fiska, för det mesta hugger dom rejält hårt men fightas väldigt kort stund, oftast ger dom upp ganska snabbt och följer med. En tråkig sportfisk enligt mig, men mycket god att äta! I höstas fick vi nog inte mer än 6 små gäddor i Långhalmen på ett långt fiskepass, och det är riktigt dåligt. Eftersom båten låg kvar vid sjön så testade vi nu för några veckor sedan igen och det var helt stendött dom första timmarna. Helt plötsligt får jag ett hugg, och sekunden senare får även Evil en gädda på. Dom var naturligtvis pyttesmå, max ett kilo på den största av dom, vi vägde dom inte. Sedan gick resten av fisketuren åt att blöta ner dragen i tur och ordning... 
Eftersom kärran till båten också fanns på plats sedan förra året så körde vi upp båten till Evil och parkerade den. För Långhalmen är nu ett avslutat kapitel.

Helgen därpå körde vi upp båten till Lersjön utanför Hedekas. Eftersom jag är uppvuxen i Hedekas så har jag fiskat en hel del i den sjön, och vi testade den några gånger i höstas. Jag märkte dock direkt när vi kom dit första gången i höstas att det var typ 35 år sedan jag fiskade där sist :) Jag hade ingen aning om var vi brukade fiska och var det brukade nappa... Det kändes nästan som en ny sjö att utforska.
Vi hittade ett väldigt bra grund där det kryllade av abborrar, det var napp på ungefär vart tredje eller fjärde kast. Kul! Vi fick även en hel del gäddor men inga stora exemplar.

Eftersom det är extremt svårt att få lägga båten i någon vass på någons mark runt sjön så har vi båten hos en vän alldeles intill sjön, tyvärr får vi då köra ner den på kärran till sjön för varje fisketur men det är bättre än att behöva köra den hela vägen från Evil i Färgelanda. Stort tack till Peter som lånar ut en parkeringsplats för båten!

Dimman ligger tätt.

Så vi var där för första gången i år den 3 maj. När vi kom dit såg man inte ens sjön, det var så sjukt tät dimma. Men vi sjösatte båten och åkte bort mot delen av sjön där vi tänkte börja... helt plötsligt kände vi inte igen oss, det var ett stort berg mellan oss och vägen! Det skall det inte vara. Vi körde in mot land och märkte då att på den korta vägen så hade vi lyckats vända båten och var på väg tillbaka mot bilarna igen :) Berget hamnade på rätt sida av sjön sedan.

Vi fiskade av några områden där vi fått fisk innan, och dom första två timmarna fick vi upp 6 gäddor, men tyvärr inga storlekar att skryta med. Det konstiga var att vi på hela fisketuren inte såg en enda abborre, dom brukar ju ofta följa efter dragen mot båten så man kan se dom, även om dom kanske inte hugger. Det är ju nyfikna fiskar.

När dimman lättade och solen kom fram så stendog hela sjön, inte ett napp! Så vi packade ihop, körde upp båten och avslutade. Oavsett så är sjön ljusår roligare att fiska i än Långhalmen.


► Jakt

Jakten fungerar också rätt bra med tanke på corona, jag jagar ju mest med farsan, och han är ju över 70 år så han är i coronakarantän så vi får verkligen tänka på avståndet. Det är inga problem under själva jakten, för då sitter vi ju flera hundra meter från varandra. Men när man skall flå och stycka eventuellt fällt vilt så är det alltid bra att hjälpas åt att lyfta etc, och då blir det svårt att hålla avstånd. Nu har vi ju knappt jagat, och inte skjutit något under coronapandemin, men man får ju vara försiktig. Även om jag styckar djuret själv och ger farsan kött, så kan ju köttet eller påsar och sådant vara kontaminerat. Man får försöka ha allt sådant i åtanke.

Vilde hjälper pappa på åteln.

Men jakten har ju ändå legat lite på is ett tag, dels för att vuxna vildsvin är fredade fram till 16 april, och för att det varit helt fel vind dom få gånger vi tänkt åka ut, så vi har mest sett till åtlarna så dom fungerar under tiden. På "min" åtel så upptäckte farsan att i en av dom blåsigare perioderna så har två träd fallit, rakt mot min koja, men lagt sig en halvmeter ifrån som ett kryss, så kojan klarade sig precis. Men farsan kvistade av träden så det går att komma in i kojan, man får klättra över det ena trädet, och under det andra för att ta sig in :)

En tredje anledning att inte jaga är att min rygg är så sjukt kass nu efter sjukhusvistelserna i höstas, sängen dom erbjöd var en på höjden något förväxt tältsäng som inte bara var alldeles för mjuk, den var även för kort. Jag har alltid haft dålig rygg med skolios och skit, men senaste halvåret har varit den värsta ryggperioden hittills sedan jag var runt 15 år. Men stundvis fungerar den bra.

 Men nu är det nog snart dags att sätta sig någon kväll/natt så man får fylla på frysen lite, den ekar tomt. Det blev väldigt få tillfällen till jakt i höstas eftersom jag var så mycket med Vilde i Göteborg, och jakt var inte direkt någon prioritet då. Och dom få jakterna i höstas var inget som gav något större heller. Jag sköt inte ett enda djur, men fick som tur var lite tilldelning från gemensamma jakter.

Skulle jag inte kunna ta mig ur kojan på grund av ryggen så får jag väl ringa efter hjälp.... nej just det, det är ingen täckning på mobilen där... Duvor finns det så det får väl bli en lapp på en sådan. Får ni en lapp från en duva där det står "hjälp" så kan ni komma till min koja i skogen.

Ta med kakor.







*EDIT*
Vi jagade i lördags kväll (9/5), jag såg en grävling, en koltrast och en nötskrika. Jippi. 

Arachnoidalcystan

Jag har skrivit detta inlägg lokalt i datorn under en lång tid, mestadels som anteckningar för mig själv, som en slags dagbok över hösten 2019, tanken är väl att man någon gång skall gå tillbaka och läsa det. Man glömmer fort. Men jag bestämde mig för att lägga upp det här på min blogg, som förövrigt har varit och är ganska inaktiv. Så den som vill kan läsa. Detta inlägg är bara kanske en tiondel av allt som hände under hösten, men det är svårt att minnas alla detaljer och händelser, och att få dom i rätt ordning och på rätt plats i texten skulle bli alldeles för mycket jobb. Det kan fortfarande finnas vissa felaktigheter i ordningen på händelserna, men jag tror det är hyfsat rätt. Jag kanske fyller på och uppdaterar/redigerar allt eftersom jag kommer ihåg mer detaljer. Kanske.


► Vilde

Vår son Vilde som föddes sex veckor för tidigt den 4 augusti 2017 har varit precis som alla andra barn jag känner till. Ett "normalt" barn skulle man kunna säga, trots att han fick en tuff start i livet med sondmatning, apne-larm och massa slangar och mätare av olika slag. På våren 2019 reagerade dom på BVC att hans huvudomfång ligger över kurvan, och fortsätter att öka. BVC ordnade med remiss till röntgen och hans huvud blev röntgat i början på sommaren.

Efter några dagar fick vi svaren på röntgen; Vilde har en stor vätskefylld cysta på vänster sida i huvudet, mellan skallbenet och hjärnan, och den trycker hjärnan mot höger sida.

Vi blev kallade till Neurologmottagningen på Östra Sjukhuset i Göteborg för samtal med läkare och kirurger. Dom tyckte att cystan var såpass stor att det var mindre risk med en operation än att låta den vara kvar som den var. Så dom föreslog att dom skulle planera in en operation ganska snart, men att det inte var speciellt akut eftersom Vilde ändå mår bra.


► Fenestration av stor vänstersidig arachnoidalcysta

Kallelsen till operationen kom snabbare än vad vi hade förväntat oss, så redan i mitten av augusti var det dags. Fredag den 16 augusti åkte vi till Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg där operationen skulle ske, Vilde blev inskriven och sedan fick vi åka hem över helgen med noggranna tvättanvisningar. Operationen skulle genomföras på måndag morgon ca kl 07:00.

På måndag blev Vilde sövd ca kl 08 och vi fick sedan fördriva tiden med annat under operationen. Vi åkte ner till centrum och spanade runt i några timmar och väntade på att dom skulle ringa. Det var ju inte speciellt roligt att gå runt där med vetskap att ens son låg och blev opererad i huvudet, så det blev typ en kopp kaffe på något fik... När dom ringde och sade att operationen gått precis som den skulle, så åkte vi upp och var med på uppvaket och Vilde var nästan direkt på bra humör, men han ville inte äta eller dricka. Efter en stund fick vi i honom lite vatten och då kräktes han direkt. Hans humör blev sämre och han ville bara sova och var väldigt negativ till allt. Kanske inte så konstigt efter att någon skurit med skalpell inuti huvudet. Han var övervakad av två sköterskor och massa apparater hela tiden. Jag sov bredvid honom på natten på intensiven och Sujo sov på avdelningen där vi hade ett rum.

Det dom gjorde på operationen var att öppna en flik i skallbenet ungefär vid tinningen och sedan förstöra en del av väggen på cystan, och göra som dom kallade det för 3 st "fönster", alltså öppningar i cystväggen som gör att ryggmärgsvätskan (likvor) från cystan kan rinna ut till ventriklarna i hjärnan och där tas upp av kroppen, som det gör på en människa utan cysta.

Efter ca ett dygn blev vi flyttade till avdelningen eftersom Vilde inte behövde alla slangar och konstant övervakning, dock var det en sköterska med i rummet hela tiden och en del slangar och kablar var kvar. Här var vi kvar i ett dygn och dagen efter blev det flytt till Östra Sjukhuset (Drottning Silvias Barnsjukhus), jag tog bilen dit och Sujo och Vilde åkte ambulans.

När svullnaden var som värst
blev Vilde på bättre humör

Vilde började äta ytterst lite välling men ville inte ha något annat. Han kräktes upp det mesta och vi fick skriva ner det lilla han drack, när och hur mycket han kissade, bajsade och när han kräktes. Vilde var för det mesta helt sängliggande och ville absolut inte äta någon fast föda så han fick dropp, han började gråta så fort en sköterska eller läkare kom in i rummet. Han grät och ville tillbaka till sängen om man lyfte upp honom. Han log inte på nästan två veckor. Vilde började få en stor svullnad vid tinningen och fram mot pannan. Den ökade ganska mycket på kort tid och läkarna var säkra på att det är vätska som sipprar ut genom operationssåret och lägger sig under huden, detta heter tydligen Subkutan Likvoransamling på läkarspråk. I samband med att svullnaden blev större så blev Vilde också på bättre humör, och verkade må mycket bättre. Det beror mest sannolikt på att trycket inuti minskar eftersom vätskan sipprar ut under huden istället.

Vilde, "Sassa" och ficklampan.

När farfar "Sassa" kom på besök och busade med en ficklampa så skrattade Vilde för första gången på ett bra tag! Dom busade på ganska bra en lång stund och det var precis vad Vilde behövde! Han ville senare också komma upp ur sängen och gick några stapplande steg medan jag höll honom i handen, men han blev fort trött och ville tillbaka till sängen. Men det var ett stort steg framåt och att se honom glad och lite piggare gjorde kvällen mycket bättre än på länge! Sassa är fortfarande Vildes favorit sedan detta, vi måste titta på foton av Sassa varje dag.

Paul kör Cannibal Corpse-covers...
eller kanske inte riktigt.

Och när Paul S kom in med sin gitarr och spelade och sjöng några olika barnvisor så låg Vilde och bara njöt och verkade väldigt nöjd med tillvaron att ha en helt egen privat underhållning! Paul har innan han blev musikant på barnsjukhuset sysslat med bland annat punk och death metal, och vi har tydligen haft replokal intill varandra i Trollhättan. Världen är liten, och folk kan syssla med lite olika saker under olika perioder i livet. Kontraster är bra.



Klockan 10:30 den 30 augusti blev Vilde röntgad, och efter det beslutade läkarna att vi kunde få ta med Vilde och åka hem! Efter två veckor på sjukhuset så var det otroligt glädjande!

Onsdagen den 4 september var det återbesök på Neurokirurgmottagningens rond, där konstaterades att svullnaden över tinningen och pannan hade gått tillbaka en hel del. Allmänt verkar Vilde må bra, leker och är glad.


► Bakslag #1; Cystoperitoneal Stratashunt

På fredagen två dagar senare har svullnaden gått ner nästan helt, men ju mer den gått ner, desto sämre har Vilde mått, han kräks mycket och är väldigt trött och hängig. Så vi åker in till akuten på Östra Sjukhuset där Vilde blir röntgad, och vi blir inlagda på Avd 324 för observation. På lördagen åker vi hem på permission med Vilde men vi är tillbaka dagen efter kl 11 för diskussion med kirurger och läkare angående gårdagen röntgen. Det beslutas om ytterligare en operation, denna gången skall en shunt sättas in i huvudet för att dränera vätskan. Operationen skall ske på morgonen dagen därpå, måndag 9 september, så vi tar med Vilde hem för att packa våra saker och tvätta honom 2x2 ggr med Hibiscrub inför operationen, dom sista 2 tvättarna blir på sjukhuset på morgonen innan operation.

Vi får rum 9 på Avd 325 och Vilde opereras mitt på dagen den 10 september efter flera förseningar och framflyttningar av tiden under dagen på grund av akutfall. Operationen gick snabbt och precis som den skulle.
Dom har alltså öppnat ett nytt ställe ovanför hans vänstra öra, och där placerat en shunt under huden, denna är i sin tur kopplad till en slang som går in i skallen för att dränera ut vätska. Från shunten går en slang under huden ner till bukhålan där vätskan samlas och tas om hand av kroppen.

Dagen efter, den 11 september, är Vilde uppe och leker, skrattar och hälsar på alla han möter i korridorerna. Vi blir flyttade till Rum 9:2 på Avd 324 där jag och Vilde skall dela rum med 3 andra familjer.
Jag och Sujo turas om att sova på sjukhuset, så kan den andra sova hemma och ta hand om huset, katterna och dom andra barnen som vi saknar otroligt mycket. Dom andra barnen har också många frågor som dom tänker på, dom är ju också oroliga och funderar mycket. Även andra, både inom familjen och vänner hör av sig mycket och frågar hur det går. Vi försöker svara så mycket vi kan.

Måndagen den 16 september blir Vilde utskriven, men vi skall komma ner på ronden två dagar senare för samtal och en lägesuppdatering. Där tittar dom på Vilde och han leker med full fart och vi får se lite röntgenbilder från efter operationen.

Onsdag den 25 september skall vi ner på ronden igen men efter samtal med en av läkarna (O.H) kommer vi överens att det inte är nödvändigt eftersom Vilde mår så bra.

Vilde har börjat gå på förskolan igen, och det har han verkligen sett fram emot, han hade ju precis blivit inskolad där när det var dags för första operationen i augusti. Han går 15 timmar i veckan och trivs fantastiskt bra.


► Bakslag #2; Operation nummer 3

Vi och förskolepersonalen börjar reagera på att Vilde är lite långsam i rörelserna, han lutar på huvudet och verkar lite yr. Vi avvaktar lite eftersom det inte är hela tiden han verkar må dåligt, stundvis är han jätteglad och pigg, men Vilde blir snabbt sämre på söndagskvällen, är jätteblek och börjar kräkas och vill mest ligga ner i soffan, så på måndag den 25 november åker vi ner till barnakuten på Östra Sjukhuset igen. Det blir en snabbröntgen och Vilde blir inlagd på Avd. 325.

På tisdagen blir Vilde sövd för en ordentlig magnetkameraröntgen. Det visar sig att vätskan dränerats ut bra på vänster sida vid shunten, men mitt uppe i huvudet är det en stor ansamling med vätska som inte tas upp av shunten, så det planeras in en ny operation, den skall ske nästan direkt, redan på kvällen. Vilde hinner knappt hämta sig från narkosen inför röntgen innan det är dags att bli sövd igen. Han sövs och nu gör dom ett hål mitt uppe på hjässan där dom monterar ytterligare en slang, denna kopplas ihop med slangen som sitter på vänster sida inuti huvudet.

Efter operationen bevakas Vilde minutiöst av sjukhuspersonal, om en av dom behöver gå på toaletten så kommer det in en annan och löser av, så det finns någon där hela tiden, utöver oss föräldrar. Det känns lite sådär att försöka sova när man vet att det sitter någon helt okänd människa bredvid och bara tittar... Bevakningen avslutas onsdag 27/11 kl 22:00. Gött.

Det är fortfarande täta kontroller på syresättning, blodprover, puls, hjärtfrekvenser och massa olika saker. Jag och Sujo har lärt oss rutinerna kring provtagningarna, så det går rätt snabbt när vi hjälper till, och Vilde är lite lugnare när vi gör det.

Fredag den 29 november blir vi erbjudna ett rum på Ronald McDonald hus som ligger 100 meter från Östra. Där sköter man sig själv men har tät kontakt med sjukhuset och man är fortfarande inskriven på sjukhuset. Sujo åker hem och jag och Vilde röjer runt i alla rum, där finns kläder att klä ut sig med, massa olika spel, tv, akvarier etc etc. Man lagar sin egna mat.... jobbigt att jag inte hade någon mat att laga till bara. Men lite frukt, bröd och pålägg hade vi så vi behövde inte svälta ihjäl. Det var ändå tur att man inte var tvungen att äta just McDonalds mat där, för då hade jag antagligen fått svälta. Någon gräns för vad man äter finns det. Men det var ett otroligt fint ställe dom har där.


► Liseberg och hemgång! 

Alexander, Sujo, Vilde och Izabelle (Liseberg)

På lördagen kom Sujo ner och hade med sig Alexander och Izabelle! Vi hade fått biljetter till Liseberg av "Min Stora Dag" så vi checkade ut från huset, fast bara som permission, och åkte till Liseberg med familjen. Där var det svinkallt och rätt så tråkigt, men det var ändå gött att bara vara ute med fru och barn! Vi åkte sedan hem till Vänersborg alla fem. Senare på kvällen blev Vilde lite dålig och började kräkas. Detta beror antagligen på bilfärden, han har haft ont av det under hela hösten, och har det fortfarande vid lite längre bilturer. Den andra december har vi telefonkontakt med Östra Sjukhuset och Vilde blir utskriven.

Den 5 december blir Vilde sövd på NÄL för röntgen, samtidigt tas stygnen från senaste operationen. Vi har sedan i december varit på BVC och mätt hans huvudomfång var fjortonde dag, nu är det en gång per månad. Det kommer att bli regelbundna röntgenundersökningar för att hålla koll på så att allt är som det skall inuti huvudet, men än har vi inte fått någon tid för nästa röntgen.

Vilde är på äventyr med pappa. April 2020.

Efter den sista operationen har Vilde mått fantastiskt bra, han är mer aktiv än någonsin förut, han växer sjukt mycket (Han är nu (maj 2020) en meter lång och väger 18,5 kg) och han har också fått glasögon som kanske beror på att cystan har tryckt hjärnan åt höger sida och därför även dragit med sig synnerverna. Men det är inte alls säkert att det beror på det, för även Sujo, jag och och två av mina tre andra barn har också glasögon.

Om glasögon är det enda "men" efter denna resa han varit med om, ja, då får man vara helt klart nöjd.

Vi fick avslag på barnförsäkringen så det blev exakt noll kronor därifrån för resor, att vi varit inlagda på sjukhuset och att vi inte kunnat arbeta en stor del av hösten. Vilde kommer inte heller att få någon som helst ersättning för eventuella framtida besvär i samband med detta, och inte heller ersättning för eventuella kvarstående ärr etc.

Det suger verkligen, men Vilde mår bra och det väger ändå upp varenda krona som fattas!

------------------------------------------------------------------------------

Även om dessa personer antagligen inte läser detta; 
Jag vill passa på att tacka all berörd personal på Sahlgrenska och Östra Sjukhuset, men speciellt Läkare Oscar H, Kirurgerna Andreas B och Daniel N.
Bettan och Carro som gjorde precis allt dom kunde för att få oss och Vilde att må bra. Karin för alla professionella tips och knep.

Sedan ett otroligt stort tack till Jörgen H som på eget initiativ startade en swish-insamling som skulle täcka upp en del av våra mat- och bränslekostnader under hösten. Vi körde en bra bit över 400 mil bara fram och tillbaka till Östra Sjukhuset, så dom pengarna gjorde verkligen skillnad. Även alla andra som swishade direkt till oss skall ha ett precis lika stort tack! Det är i sådana här lägen man inser vilka jävla bra vänner man omger sig med! TACK ALLA!

Vargen kommer!

Bild lånad från Sverigesradio.se

Strax är det andra januari, och då är det dags för några av Sveriges jägare att jaga varg. Ett mycket känsligt ämne! Som varenda år sedan 2010 så överklagas det av diverse föreningar, grupper och sammanslutningar. I år överklagade även Svenska Jägareförbundet, men inte mot jakten i sig, utan mot att det var för få vargar på licensen. Dom andra var givetvis emot jakten och ville få inhibition av jakten tills överklagan behandlats av domstol. Dom fick avslag på detta, och samtliga överklagande avslogs också.

Jag är varken för eller emot jakten som sådan, kanske för att jag inte är drabbad av varg (ännu) och jag kommer alltså inte att delta i någon vargjakt, däremot är jag intresserad av viltförvaltningen i Sverige, och även intresserad av att vi skall ha ett fungerande lantbruk, och att människor skall kunna ha ett liv på landet. Vi har klarat oss utmärkt utan varg i många år och det fanns nog en anledning att dom utrotades från Sverige en gång. Dom som bor där mitt i ett vargrevir tycker nog inte det är så kul att få sina djur rivna och massakrerade av ett rovdjur som regeringen tycker att vi skall ha och därför planterat in i landet.

Man skall rapportera om man sett varg, vilket jag inte tänker göra. Jag tänker inte hålla koll på deras vargar. Jag har sett två stycken som förföljde en älgko med en halt kalv nära vår ena mark, och en varg i närheten av Trollhättan samt en i utkanten av Vänersborg, men det var ett par år sedan nu. Det är fina djur att se på men det är hundar också, och jag har hellre en hund faktiskt, även fast jag helst inte vill ha det heller. Folk över lag verkar ha någon slags Walt Disney-relation till vargar. Det är rovdjur och dom dödar ungefär tre gånger så mycket djur som dom behöver för att äta.

Dessutom så kostar det skattebetalarna massvis med miljoner för att betala skador, skadade och dödade djur, skadestånd och att undersöka allt som har med varg att göra. För att inte tala om vad hela vargcirkusen kostat... och kostar. Samhällskostnaden (år 2010) för de 200 första vargarna i Sverige uppskattades till 120 miljoner kronor, det är undersökningar av vargskador, inventering, vargflytt, länsstyrelser, register, poliser etc. etc...
Näsbyholms Gods i Skåne investerade i ett vargsäkert staket åt sina får, för en kostnad på 1,7 miljoner, varav Länsstyrelsen betalade ca 800,000 kr. Staketet skall underhållas till en kostnad av ca 200,000 kr per år, och har en livslängd på ca 12 år. Detta staket är en första åtgärd och täcker endast in ca en tredjedel av godset.

Att flytta "Junselevargen" fyra gånger kostade oss 9 150 000 kr... ja, 9,1 miljoner för att flytta en varg, som sedan tappade sin GPS och försvann, eller blev skjuten. Vi kan således stoltsera med världens dyraste nu icke-levande varg. Smart.

Jag har läst en del insändare, artiklar och försök till debatt i ämnet, bland annat en av Kristina Hallin och Seija Bildängen, den första av dom en människa som skriver så mycket skit om jakt och jägare så hälften hade varit mer än tillräckligt. Att hennes inlägg dessutom är så sjukt överfyllda med rena lögner och faktafel gör henne till en enligt mig fruktansvärt korkad människa som borde hålla sig till annat. Kanske virka grytunderlägg eller nåt.

Som exempel så påstår hon att Svenska Jägareförbundet får 52 miljoner av staten varje år, alltså skattepengar. Detta är helt fel. Det är vi jägare som betalar för detta genom det statliga jaktkortet, ingen annan. Dessa pengar hamnar i viltvårdsfonden och betalar dessutom för viktig forskning och hjälpinsatser för vissa hotade och känsliga djur. Jag undrar hur mycket Kristina betalar för detta varje år?

"Viltvårdsavgiften ska användas för att ”främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen”. Vilda däggdjur och fåglar ska enligt lagen ”vårdas i syfte att bevara landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna”. Viltvården avser samtliga arter av däggdjur och fåglar, men viltvårdsavgift betalas bara av den som jagar." 

 Kristina fortsätter;

"Specialtränade" hundar har funnits ganska många år... hunden i sig brukar ha jakten i sina gener, och har (hur otroligt det än kan låta) haft det i några år nu..... och det är liksom själva vitsen med att använda vissa speciellt lämpade hundraser på olika sorters vilt, så dom inte jagar gamla tanter istället för t.ex. älg. GPS, ja, varför inte kunna ha koll på vart hunden befinner sig? Ser inget alls problem med detta, inte heller är det olagligt. Men sedan nämner galna kvinnan "olika fordon"!? Vad för fordon? Det är absolut förbjudet att använda fordon i jakt, men visst, vi får köra med dom till jaktmarken såklart! Eller menar hon att hundarna har fordon? Vissa handikappade jägare kan få dispens att använda t.ex. en fyrhjuling eller snöskoter för att ta sig ut i skogen dit det kan vara svårt att komma med en rullstol.

1. Nej, man får jaga under de jakttider som bestäms för varje art, baserat på deras dräktighetstid etc..
2. Får man licensjakt på en art så är det inte olagligt, oavsett vilken lista den finns med på.
3. Jakten regleras med massvis av just regler. Jakttider för varje art, klockslag då jakt får bedrivas, vapenklass för olika arter, ammunitionsval, krav på eftersöksekipage, förbud mot fordon, belysningar och diverse regler och förbud. Att skjuta hur mycket djur man vill gäller småvilt som fågel, hare, räv, rådjur etc., dock skall man inte skjuta mer än vad marken bär. Högvilt som älg, björn, kronvilt etc. är strikt kontrollerat med tilldelning i de olika områden man bedriver jakt. Överskjutning eller dödande av fel djur innebär straff, oftast höga bötesbelopp.
4. Ja. Bra.

Kristina maler på i inlägg efter inlägg med liknande lögner och påhitt. Vissa saker har jag inte ens orkat att kontrollera, men utgår ifrån att mycket är just fantasier... Riksdagen har tydligen en skjutbana i källaren där bara hemliga medlemmar kommer in.. alltså den superhemliga mutade grupp i riksdagen som handhar just jakt. Låter troligt... eller?

Sedan har vi "Hans", som lägger in sig själv i skaran "ovetande", då han liksom Kristina inte har en aning om vart pengarna till Jägareförbundet kommer ifrån. Inte fan är det dina pengar Hans, såvida du inte betalar Statligt Jaktkort!

Nä, snälla ni, om ni vill ha någon heder kvar... Värna gärna om djuren, men tyvärr gör man inte så stor skillnad genom att sprida lögner.
Gör som vi hemska jägare istället; Mata djuren på hårda vintrar, lägg flera tusenlappar om året på stödutfodring, inventera och se till så att djuren inte är skadade och lider i onödan. Betala gärna jaktkort, så är ni med och betalar massa miljoner för viltvård och forskning. Ta jägarexamen och lär er något om regler och annat som har med jakt och viltvård att göra. Man måste inte jaga för att ta jägarexamen, men man lär sig otroligt mycket om djur och natur.
Dom här enkla sakerna kommer djuren att uppskatta mer än av att ni sitter vid ett tangentbord och ljuger. Djuren läser inte, och har inte er att tacka för ett jävla skit.






Länk till hela insändaren av Kristina Hallin; 
https://newsvoice.se/2017/01/04/jaktmaffian-ignorerar-eu/
Länk till hela insändaren av Hans;
http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/jagarna-lobbar-hart-for-sina-intressen

KÄLLOR:
http://www.atl.nu/lantbruk/stora-kostnader-efter-vargangrepp/
https://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/hon-har-kostat-drygt-nio-miljoner/
http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Jakt/Sa-anvands-viltvardsfonden/

Lite älgjakt igen då...

Ja... det verkar som jag bara skriver om jakt här. Jahaja mmm, men då är det väl så att det kanske är mitt stora intresse.

Idag samlades vi klockan 8 med två gästjägare i laget, då 4 av våra medlemmar inte kunde vara med. Så vi var lite kort om folk men det är ju ingen jättestor mark heller så det går ändå att genomföra en vettig jakt.

Jag lottades att ta ett pass där jag inte suttit förut, jag har inte ens varit där förut. Kanske någon gång som barn med farsan, men inget som jag minns i alla fall. Passet kallas Drågan och ligger rätt högt upp och sedan i en liten "dälpa" mellan två bergkullar, dälpa tror jag betyder samma sak som dråga. Jag kollade upp dessa ord lite och hittar några dialektala varianter. På vissa dialekter betyder dråga hösåta och dälpa betyder ett hål under snön... Det är nog väldigt olika betydelser lokalt.

På väg in i marken fick vi köra under en stor gran som blåst ner och låg över vägen, fast två meter upp i luften, så det var gott om plats att köra under.

Nåväl, jag tog med BA och placerade ut honom på vägen dit, då han satt i passet som kallas Kopasset. Uppför det där jävla berget som är så brant och jobbigt. Sedan gick jag vidare genom skogen en bit tills jag var framme, precis när jag satte ner ryggsäcken så började det snöa! Jag hade inte med mig regnkläder eftersom jag köpte ett litet smidigt paraply igår! Det paraplyet låg i påsen med mat, i bilen. Smart. Det snöade på rätt rejält och det åskade också lite på avstånd. Konstigt väder.

Hunden blev släppt och sprang runt på marken i ett par timmar utan att hitta något, den sprang förbi mitt pass tre gånger! En stund före hunden sprang förbi den tredje gången så kommer det ett rådjur springande typ som i panik rakt emot mig, den var definitivt jagad eller skrämd av något, och 20 meter framför mig vek den av åt sidan och sprang vidare genom skogen. Det var inget som följde efter vad jag såg. Det finns ju varg i skogarna här, jag har själv sett två stycken en liten bit bort, närmare en av våra andra marker. Det skulle kännas mycket olustigt att få en sådan in i passet.

Efter en stund fick hunden upp något och fick ståndskall ungefär 700 meter från mig, så JR gick ditåt för att försöka smyga sig inpå. Han var efter en stund ungefär 60 meter från hunden men kunde inte se vad den hade ställt... Då fick hund och djur fart iväg rätt in i marken, och JR gick för att kolla spår. Han hittade stora klövspår, men inte från älg. Det var en mycket stor galt som hunden jobbade med nu, antagligen i brist på älg :)

Ekipaget skenade iväg in mot mitten av marken, mot det hållet där jag stod. När dom var 200 meter från mig så gjorde jag mig klar för skott om det skulle komma till mig, i detta läge visste jag inte att det var gris den hade framför sig. När det var 100 meter från mig så dog min GPS, så jag höll koll runt omkring mig och bytte batteri snabbt som en ninja och startade GPS:en igen. Då hade dom bytt riktning och var på väg mot grannmarken... där stack dom iväg och var borta för resten av dagen.

Vi bestämde oss för att avbryta och samlas för att grilla. På väg till grillplatsen ropade CB på radion och undrade om jag kunde fixa en motorsåg.... trädet vi körde under var inte längre underkörbart... Det hade antagligen inte orkat med snön som kom medan vi jagade, utan lagt sig fint ner på vägen. Den enda vägen ut ur skogen. Tur att detta inte hänt när man suttit där inne i skogen mitt i natten ensam och jagat vildsvin! Då hade det blivit bilen som fått agera sovplats. Vi ringde han som sköter snöröjningen på vägen, så han kom och styrde upp det hela snyggt med en motorsåg. Gött. Sedan kunde vi åka hem, utan älg även denna gång. Sjukt svårt att skjuta kalvar alltså...

Jakt med Alexander

Min son Alexander sade flera gånger förra veckan att han vill ut och jaga med mig igen, men nu på vintern är det svårt att hinna jaga på veckorna eftersom det är mörkt redan när jag slutar jobbet. Så igår (söndag) väckte jag honom strax efter klockan 05:30. Han steg upp utan problem och tog på sig underställ, dubbla strumpor och så varma kläder som möjligt. Självklart hans jaktställ också! I likadan cammo som farsans! :) Vi tog fram våra ryggsäckar och packade ner lite smörgåsar, kaffe och mjölk. Sedan åkte vi mot Fisketorp i Bohuslän.

Morgonen var väldigt kylig. Det var några minusgrader och det hade börjat snöa lite på natten. Det tog i och började snöa ganska mycket när vi åkte, och det var lite svårt att se vägen.

Efter en timmes bilfärd var vi framme vid marken, vi valde den större marken för att kunna sitta lite i lä inne i skogen, bredvid ett nytt hygge. Vinden var hyfsat kraftig och nordan, så det var riktigt bitigt i kinderna. Jag anvisade en plats att sitta på för Alex, alldeles snett bakom mig. När jag satte mig så råkade jag knuffa till honom med min röv så han föll bakåt med ryggsäck och allt haha.
Jag testade att locka lite räv med Nordik Crying Bird och även lite med PC2:an, men det var totalt stendött... inte ens fåglarna ville vara ute i detta väder. Vi satt i max 45 minuter, sedan frös Alex så han inte kunde sitta still. Då gick vi tillbaka till bilen och planerade att vi åker till marken som är på andra sidan Fisketorp, så blir bilen lite varm inuti, så kan vi käka lite macka där. Så gjorde vi.

När vi precis kommit in på vår mark så sade jag att det hade varit kul om vi kunde få se en räv, eftersom jag inte skjutit någon än detta jaktår. Då svarar Alex "Pappa, där står det två rävar!"
Haha, snett framför bilen runt 60 meter bort står det två rävar ute på en åker, på samma åker som jag sköt bocken förra söndagen. Jag stannade bilen och vi tittade på rävarna i kanske 10 sekunder innan dom fattade att vi inte var deras kompisar, så dom sprang till skogs.

Sedan dukade vi upp våra mackor och käkade lite, sedan åkte vi hem. Alexander sov nästan hela vägen hem, som vanligt :)

Att vara ute och jaga med sitt barn är speciellt, och väldigt kul! Man får många frågor, som inte alls är dumma! Vissa frågor kan få mig själv att fundera, och då får jag ta reda på det när jag kommer hem... Sedan har barn ofta svårt att sitta still en längre stund, speciellt om det är lite kallt, men man får tänka på att man jagar med sitt barn, inte tvärtom. Det är barnets jakt, jag kan jaga på mitt sätt när jag är själv.