Hallå i spåret!

Dagen började med att vi gick upp en hel timme senare än vanligt, alltså klockan 8. Jag hällde i mig en halv kopp kaffe för att vakna till liv, borstade tänderna och klädde på mig träningskläder. Sen bar det ut i hisnande fart på skogsstigarna här. Med hisnande fart menas i detta fallet lite snabbare än att gå typ :)

Jag tog en ny sväng som endast innefattade grusvägar och skogsstigar och det var mycket behagligare och mjukare än att springa på asfalt. Det var varmt som fan och jag svettades helt sjukt mycket när jag kom hem igen, men skönt var det! Nere vid kanalen är det en korsning där jag mötte en gubbe som var ute och sprang med sin hund, han hälsade glatt och hojtade "hallå i spåret!", haha är det så joggare hälsar på varandra? Ungefär som när MC-åkare möts på vägen och hälsar på varandra. Om vi hade mötts på stan så hade vi inte hälsat på varandra, varför blir det så att man hälsar om man gör samma sak? Det är samma sak om man är utomlands eller bara långt hemifrån och ser någon som man bara känner igen hemifrån... då hälsar man och kan prata, även om man aldrig ens haft tanken på att göra det dom andra hundratals gångerna man mötts hemmakring.

För nån vecka sen såg jag ett program på TV om tre killar som gillade att springa. Dom sprang i 111 dagar och avverkade på dom dagarna en sträcka samma som 170 stycken maratonlopp utan en enda dags vila. Och det var ju inte det svalaste stället dom sprang genom heller... Sahara. Imponerande! Men jag skall först se till att klara Göteborgsvarvet innan jag ger mig i kast med 3,5 månaders lopp på 7000 mil.